lördag 24 mars 2012

Hunger Games - filmen

Kan inte lova att texten är spoilerfri.
Innan jag säger någonting annat så måste jag säga att jag älskade filmen. Många av de skådespelare jag först var osäker på briljerade verkligen: Woody Harrelson som Haymitch, Lenny Kravitz som Cinna och Stanley Tucci som Caesar. De allra flesta gjorde sina roller jättefint även om jag är lite tveksam till Peeta och Gale. De kändes lite… fyrkantiga? När jag fick höra att Jennifer Lawrence skulle spela Katniss blev jag först tveksam till om hon var ett bra val men nu måste jag erkänna att det var helt rätt! Hon är strålande snygg utan att vara trådsmal och det är oerhört befriande med en kvinnlig huvudroll utan hang ups vad gäller mat och ätande, som ser stark ut.  Lawrence förmedlar den truliga Katniss som växer med sin roll helt perfekt.
Det känns inte som någon idé att gå in på alla detaljer i boken som antingen inte kom med i filmen eller blev ändrade. Vad som är bra och dåligt med det är en personlig sak, en fråga om hur många skillnader man tolererar. Jag accepterar ganska mycket, för det som byggs upp under lång tid i en bok måste gestaltas snabbare och annorlunda i en film, då blir det lätt förändringar. Det jag däremot är petig med är om filmen fångat bokens ton och färgskala, om jag får samma känsla som jag fick när jag läste boken. Och det fick jag verkligen här. Distrikt 12 var mer amerikansk depression än jag tänkt mig och huvudstaden var galen på ett annat sätt än jag sett i mitt huvud, och trots detta så var filmversionen helt rätt. Det blev korrekt. Men jag saknade fler förklaringar till Katniss och Peetas kärlekshistoria, ville ha mer om hur hon känner och varför hon gör vissa saker. Det förklarades väldigt bra i boken men kom inte fram alls i filmen, min biokompis som inte läst böckerna blev lite förvånad när jag förklarade efteråt. Scenen i grottan till exempel, den kunde de gjort mer av liksom många av scenerna på arenan. Men har man läst böckerna så missar man ingenting, då fungerar det utmärkt, och det här är en film gjord för alla fans som redan kan historien utan och innan.
Såsom andra påpekat före mig så var all CGI ganska dålig och den första kvarten var irriterande med sin suddighet och galna kameraåkningar. Men det som bekymrar mig med filmen har inte med historien att göra eller hur det är filmat, utan det handlar om reaktionen från de yngre tjejerna i publiken. Scenen när Peeta blir utvald att delta i Hungerspelen är dramatisk, den visar en ung man när han får vad som praktiskt taget är en dödsdom. Hela Slåtterceremonin är en starkt obehaglig scen och vad gör den unga biopubliken? De rodnar och fnissar. Och det redan innan Peeta ens kommit i bild, för att de vet att han kommer. På liknande sätt fortsätter det. Varje gång han visas så bryter den unga kvinnliga publiken ihop, de kryper ihop två och två och myser och låter som gnyende hundvalpar. Och jag vill bara örfila dem, ruska dem tills de kommer till sans. Jag tror vi ser två helt olika filmer, de där tjejerna och jag. Jag hör de få omkring mig som lämnat tonåren viska om det grymma, om skillnaderna mellan distrikten och huvudstaden, medan tjejerna med ”Hunger Spelen” målat i ansiktet med näsan som avskiljare bara ser romantiken. Eller är jag gammal och bitter? Det har talats om åldersgränser vad gäller Hunger Games, huruvida så unga människor ska se en sådan våldsam och otäck historia. Glöm det. De är där för kärleken. Allt det om samhällskritik, våld, orättvisor och diktatur går dem rakt över huvudet. De vill bara se Katniss och Peeta hångla. De vill ha Twilight 2.0.
Jag ska gå och se om Hunger Games, gå mitt på dagen om några veckor när den här första hysterin har lugnat ner sig så att jag kan se den i lugn och ro. (Så att tant Ela kan se den utan annan publik att reta sig på.) För som jag började det här inlägget med: jag älskade filmen.


14 kommentarer:

  1. ÅH va jag håller med... dumma småtjejer som fnittrade och skrattade på helt fel ställen!

    Själv hade jag en klump i magen och fjärilar hela tiden och såg paniken i de dödsdömda barnens ögon.. HEMSKT men så underbart att man verkligen kunde leva sig in i filmen =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det både fnittrades och skrattades på fel ställen. Blev lite galet faktiskt.

      Det var riktigt jobbigt att se barnen framför sig, det är ändå en skillnad på riktiga ansikten av kött och blod än det man kan fantisera ihop i huvudet.

      Radera
  2. Fy vad tråkigt när andra förstör upplevelsen. Så var det inte för mig tack och lov. Det var en väldigt bra publik där det enda man hörde i princip var prasslet av godispåsar. Skönt! Det var många killar också vilket var kul. det är ju inte en "typisk" tjejfilm :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De var faktiskt inte så väldigt högljudda, det var mer h u r de unga tjejerna reagerade på historien som retade mig, att samhällskritiken gick dem förbi. Jag hade förväntat mig en mycket mer stökig visning än jag fick då jag läst om förhandsvisningar där det jublats vid varje ny känd detalj som visades. Här var det dämpade men konstiga reaktioner.

      Radera
  3. Jag tyckte också att de hade fått med det viktiga, det blev korrekt som du skriver, vilket var en lättnad. Men jag var också lite chockad över situationen i tolvan som inte framfördes på det sätt jag hade tänkt mig, men detta var ändå inget dåligt, bara en annorlunda tolkning.

    Jag funderade också lite kring Peeta och Katniss och hur pass tydliga deras känslor är, jag tror att det kan vara lite luddigt vad de faktiskt känner för varandra om man inte läst boken.
    Och när jag såg den var det också mycket fnittrande och förälskade suckar varje gång Peeta visade sig eller var det allra minsta nära att säga något fint. Grymt irriterande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite lustigt det där, hur något kan gestaltas helt annorlunda än man först tänkte sig men att det ändå blir rätt. :-)

      Visst visas det en hel del i Katniss ögon, speciellt i de sista scenerna i filmen, vad hon känner (eller i n t e känner). Men är man inte helt uppmärksam så kan man tolka det som att hon är tom på känslor i stort.
      Exakt, det suckades förälskat redan INNAN han visade sig eller sade något, för att tjejerna visste att det skulle komma. Det var som att de satt och prickade av punkter på en lista. Ser verkligen fram emot att se filmen när den värsta hysterin lagt sig.

      Radera
    2. Ja verkligen, det var så roligt att se hur de hade tänkt och tolkat vissa partier! Jag var till exempel imponerad av hur de framställde huvudstaden och dess invånare. Det var inte riktigt som jag tänkt mig men väldigt, väldigt bra! Blev väldigt nöjd med den biten :)

      Ja jag känner också att det kan bli lite otydligt vart Katniss står i allt det där.

      Precis! Som när hans intervju skulle vara, redan när vi såg honom på scenen började det helt plötsligt suckas och fnittras runt om i salen - fast att han inte ens hade sagt något ännu! Galet störande! Haha verkligen, de hade förmodligen med sig en varsin lista ;)

      Radera
    3. Huvudstaden var verkligen fantastisk. :-) Och detta, som sagt, t r o t s att det inte var som jag tänkt mig.

      Jag har sedan i fredags vacklat mellan att vara riktigt upprörd över småtjejerna i publiken och att känna mig riktigt, riktigt gammal. Kanske har vi bara vuxit förbi det stadium när man inte längre förstår? När man blivit en dinosaurie.

      Radera
    4. Eller så kan man tolka det som att man inte längre är tretton år gammal? :) För redan några få år senare finns ju inte riktigt den typen av beteende längre ;)

      Nackdelen med det hela är ju om de fortsätter att spinna vidare på "kärlekstriangeln" mellan Peeta, Gale och Katniss, vilket kan skapa väldigt mycket irriterande små skrik och pip i de andra två filmerna. Tänk bara mot slutet av trean, herregud det skulle ju förstöra varenda seriös scen. Risken finns ju dessutom att det blir likadant med Finnick när han kommer in i bilden :S

      Radera
    5. Haha, givetvis. :-) Men menade mest att det är ju en ungdomsbok. För ungdomar. Och om vi inte "förstår" vissa saker så kanske det tyder på att vi är för gamla, för böckerna är faktiskt inte riktade till oss även om många vuxna läst och älskat Hungerspelen. (Fast jag väljer ändå att tänka att småtjejerna har fel.)

      Det kommer pipas som i ett fågelbo om våren... Finnick ser jag fram emot! En underbar sammansatt karaktär. Är nu i slutet av Fatta Eld och ligger vaken alldeles för länge om nätterna för att "bara" läsa några sidor till. Även fast jag vet vad som händer.

      Radera
    6. Ja givetvis, dock är väl målgruppen unga vuxna? Jag kanske minns fel? :) Och givetvis har de fel haha ;)

      Ja sannerligen! Ja Finnick är en av mina favoritkaraktärer så det ska bli riktigt spännande att se honom på vita duken :) Haha fullt förståeligt att inte kunna lägga ner Fatta Eld ;)

      Radera
    7. Iofs, de ska nog inte vara så unga som tolv. Mer femton, sexton kanske. :-)

      Radera
  4. Jag måste faktiskt säga att alla dessa småtjejer som fnissar och är såååå kära i Peeta påminner mig om the Capitols invånare. Det är som om dem missar hela poängen med grymheten och orättvisorna som Hungerspelen handlar om och bara ser historien om "det olyckliga kärleksparet från Distrikt 12".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart. Så är det ju! :-) Tack. Den linjen ska jag gå på från och med nu. Fantastisk kommentar Petra.

      Radera