Miss Peregrine's Home for Peculiar Children, av Ransom Riggs

Den här boken köpte jag i stort sett enbart på utseendet, något som är tämligen ovanligt för mig men Miss Peregrine’s är en liten visuell karamell. Den är sprängfylld med foton som alla är äkta och noga framletade av samlare. Det jag visste om boken innan jag började läsa var det som står på insidan av omslaget: A mysterious island, an abandoned orphanage, a strange collection of very peculiar photographs.

Sextonåriga Jacob får veta nervkittlande hemligheter om sin farfar, hemligheter som tar honom till en underlig ö utanför Wales där ruinerna efter Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children finns. Och mycket mer vågar jag inte avslöja av rädsla för att säga för mycket men jag kan lova att det är en bra resa man bjuds på. Jag köper det allra mesta, från tidsresor till övermänskliga förmågor. Man bjuds även på en fascinerande ”teori” om vad som orsakade den enorma explosionen i Tunguska, Sibirien 1908. Författaren har ett fint språk som är lätt att läsa men ibland även hisnande vackert.

And that is how someone who is unusually susceptible to nightmares, night terrors, the Creeps, the Willies, and Seeing Things That Aren’t Really There talks himself into making one last trip to the abandoned, almost-certainly-haunted house where a dozen or more children met their untimely end.

Jag har lite svårt för de två typerna av ”monster” som finns i boken, de känns lite för uttänkta, om ni förstår vad jag menar. De är bundna av en massa regler som har lika många undantag, för att få ihop alla lösa trådar. Och kärlekshistorien är söt men inte riktigt nödvändig för historien, mer där för att tillfredsställa alla typer av läsare. Eller är jag bara bitter nu? Men allt som allt så är det en mycket trevlig, lagom läskig bok.