Skuggsida, av Belinda Bauer

Jag ska nog börja med att säga att jag älskade Belinda Bauers första bok, Mörk jord. Den marknadsfördes som deckare men väldigt många läsare annonserade att den inte alls var en traditionell sådan så jag gav den ett försök och tur var väl det. När nu Bauers andra bok, Skuggsida, kom ut var jag naturligtvis väldigt nyfiken och sugen på att läsa så snart som möjligt. Även Skuggsida utspelar sig i den lilla byn Shipcott intill Exmoorheden men den här gången är landsortspolisen Jonas Holly huvudperson. Han kämpar för att hålla näsan över ytan efter föräldrarnas plötsliga död och för att samtidigt kunna hantera frun Lucys dödliga sjukdom när mordet på en rörelsehindrad äldre dam vrider allt ytterligare några varv åt det svårare. Dessutom verkar mördaren hysa ett speciellt agg till Jonas själv och snart hittar han en anklagande handskriven lapp på sin polisbil. Och det är bara början på eländet.

Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken, det var nog en goda tvåhundra sidor när jag först kände att läsandet fick ett driv och syfte. Ingenstans är den dåligt skriven men det är för många karaktärer att följa, det blir lite för hattigt. Det tog även lång tid innan jag kände någon som helst sympati för personerna, inte ens den MS-sjuka Lucy kröp innanför huden förrän mot slutet. De sista femtio sidorna var ruskigt spännande men jag förstår om man aldrig kommer dit, om man skulle ge upp långt innan dess. Slutet vete fåglarna om jag accepterade… Mitt största problem med boken var nog ändå att jag inte kände igen mig från Mörk jord. Jag vet att det inte är så bra att jämföra med tidigare verk, men när historien verkligen utspelar sig på samma pyttelilla fläck på jorden så är det praktiskt taget oundvikligt. I Mörk jord så kunde jag känna hedens fukt och mörker, det fattiga Storbritannien låg som ett klister mot huden och allt var hjärteknipande hemskt och fint. Att de här två böckerna beskriver samma by går över mitt huvud. Jag läser det, men jag känner det inte.

Skuggsida är mer deckare än Mörk jord, kanske är även det ett problem för mig. Har attans svårt för sådana. Men gillar du en traditionell kriminalhistoria så är det här förmodligen boken för dig! För Bauer är en riktigt, riktigt bra författare, jag hoppas bara att nästa bok blir lite mer åt Mörk jord-hållet.

Det går trögt med Skuggsida

Det känns som att jag står och stampar på samma ställe hela tiden även om jag ser att sidnumren faktiskt går uppåt. Och det händer ju ändå saker i boken, det är inte sömnigt på det sättet, men ändå drar jag mig för att öppna Skuggsida och "tjuvläser" Revolt om kvällarna. Igen. Har lite svårt att uppbåda någon medkänsla med människorna i Schipcott, även om så många av dem verkligen förtjänar sympati. Inte ens de mindre goda som man får tycka illa om känner jag något inför och jag försöker lista ut om det är jag eller om det är boken.

Fast det nog inte bara Skuggsidas fel, jag har faktiskt inte läst så mycket alls de senaste dagarna, har återigen fallit i lunken sova-åka pendeltåg-jobba-äta-sova. Den lilla vakna tiden som finns över har gått till att halvsova på soffan framför 2½ Men samtidigt som jag försökt ge katterna lite uppmärksamhet.

Mucy?

Har tyvärr inte alls hunnit läsa ut Skuggsida av Belinda Bauer som har recensionsdag idag. Har faktiskt bara kommit till sidan trettiofem men till helgen har jag tänkt bädda ner mig i soffan med te och läsa så länge jag orkar. Det har varit en galen vecka på jobbet och jag har en envis förkylning så två dagar av soffa, böcker, film och filt känns som en bra idé.

Har som sagt inte hunnit så långt i Skuggsida men har redan hittat en handfull korrfel. Väldigt trist när de stavat det allra första ordet i boken fel. Mucy, när det borde vara Lucy. Och bristen på korrekturläsning verkar tyvärr hålla i sig.

Unboxing with cat

Efter två helt galna och långa arbetsdagar när jag kämpat ensam på min avdelning eftersom min kollega är sjuk så behövde jag den belöning som väntade mig när jag kom hem idag. Två krispigt nya böcker! Skuggsida av Belinda Bauer och Skalpelldansen av Jenny Milewski. Stort tack Modernista och Telegram Förlag! Jag gillade Bauers första bok, Mörk Jord, väldigt mycket så jag har goda förhoppningar om Skuggsida. Och hur spännande låter det inte med en svensk skräckroman?

Fick givetvis hjälp att packa upp paketen av en perser som inte kunde sitta still utan därför blev lite suddig.