Vi befinner oss i ett möjligt "snart", ett kanske-kommer-att-hända. Sverige leds av det högerextrema Partiet som förbjudit islam, stängt gränserna och delat in människor i olika klasser. Klass A betyder fullblodssvensk och ett ganska bekvämt liv om man följer reglerna. Från Klass B och nedåt ända till E betyder olika restriktioner vad gäller boende, skolor och sjukvård. Är du klass E och får cancer måste du själv bekosta hela din vård. De yttre norra förorterna till Stockholm är övergivna av samhället, där bor de klasslösa i byggnader som nästan bara består av betongskelett. Isa är klass B. Hon har ett jobb och en lägenhet, även om det är en väldigt nedgången sådan. Men hon är även med i en hemlig motståndsrörelse som sprider flygblad mot regeringen och hackar partibloggar. Gör motstånd. När de får information om att en anonym bloggare säger sig ha information som kan störta regeringen måste de bestämma sig om de är redo att gå från vandalism till vad som i samhällets ögon räknas som terrorism.
Det är så lätt att vara självgod. Man slår sig själv för bröstet och tycker att så illa, som det är i den här boken, det är det inte på långa vägar i verkligheten. Inte nu. Inte än. Sedan tänker jag på de som lever längst ner på samhällsskalan idag och så är jag inte så säker längre. Rasismen finns ännu inte inskriven i lagen men tankesättet har börjat gro i samhället, för vi är rädda att bli av med det vi har. Vi tänker gärna att det är du och jag mot dem.
I början av boken finns det en tendens att låta karaktärerna, i dialog, berätta för mycket av hur Partiet kom till makten och annan allmän historia. Folk pratar inte så och det blir lite krystat. Men det är ett väldigt litet aber för en i övrigt riktigt bra historia. Jag tycker så mycket om Isa, Sumita, Levi, Fabian och de andra! Och man får inte veta hur det ska gå förrän på de allra sista sidorna, det är nagelbitande spännande ända till slutet. Samt underbart samhällskritiskt. Läs!
