Som om jag vore fantastisk, av Sofia Nordin

Tredje boken om ungdomarna som överlevde apokalypsen. De allra flesta i Sverige, kanske även i världen, har dött i en plötslig febersjukdom, de få som är kvar är tonåringar. Inga mer mobiltelefoner, inget internet, inga föräldrar som fixar allt. Istället får man plundra butiker, ta hand om hästar och lära sig mjölka kor. Allt medan liken efter alla människor ligger överallt. 

Ella vill inte längre vara kvar i tryggheten på gården, hon vill vidare. På radion har de lyckats ta emot ett meddelande om att det finns fler överlevande i Umeå så Ella åker iväg med Nora. De får igång en bil och snart är de på väg. Men livet är inte som vanligt efter apokalypsen, man måste själv hitta vatten att dricka, mat att äta och bensin till sitt fordon. Den resa som skulle gå fort tar längre tid än Ella förväntat sig och då man är van att få som man vill kan det vara svårt att anpassa sig. 

Ella är nog den huvudkaraktär som var minst lätt att tycka om men det gjorde faktiskt absolut ingenting. Kanske blev det till och med bättre på det här sättet. Jag tyckte lika mycket om den här sista boken i serien som jag gjorde med de tidigare och jag har svårt att förstå att det inte kommer komma något mera. Snälla, bara några böcker till?

Stort tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Korpmåne, av Therese Henriksson

Sjuttonåriga Saga bor i Norrbotten, i en by som heter Ytterstbyn. Hennes pappa har nyligen gått bort så det är hon och hennes mamma som bor i utkanten av samhället. Så flyttar det plötsligt in en tonårskille med sin mamma i granngården. Seth är inte som de andra pojkarna i området, han är inte så imponerad av skoter och jakt utan sitter hellre hemma och spelar gitarr. Men det är något mystiskt med honom och hans mamma. Då och då försvinner de och är borta i flera dagar, kvar ligger hunden ute i kojan och väntar. Och vad är det med den stora korp som dyker upp överallt där Saga är? Den som är väldigt orädd och nästan mänsklig i sitt beteende. 

Jag blir glad på riktigt av det här. Så oerhört fint språk, fyllt av känslor och "på riktigt". Jag tycker väldigt mycket om Saga som man verkligen inte har där man sätter henne. Speciellt tycker jag om skildringen av ett gammalt förhållande där den ena parten inte vill släppa taget, som känner äganderätt fast där inte finns någon. Där finns även en mamma som inte riktigt ser, som inte vill se. Korpmåne är en berättelse för barn i 12 - 15 år men den kan gott och väl läsas av äldre och vuxna. Jag ser fram emot vad Therese Henriksson kan skriva i framtiden! För det här är riktigt bra.

Skuggan av ett liv, av Hilary Mantel

Vem är Hilary Mantel? Englands stora författare just nu, Dame Hilary. I Skuggan av ett liv berättar hon om sin barndom och då sett totalt ur barnets synvinkel. Hon skriver om hur hennes mamma träffade en ny man, som flyttade in hos familjen och hur pappan under flera år bodde kvar i den nya konstellationen. Skvallret på byn tog slutligen ut sin rätt och den nya familjen flydde flera år senare till en ny ort, ett nytt hus. Mantel berättar om sina många upplevelser med det onaturliga, saker hon sett och känt. Är det utslag av hennes medicinska historia eller är hon mer känslig tack vare detta?

Allra bäst blir Mantel när hon beskriver den okunskap och det förakt hon mött från en läkarkår som mer än gärna fyllde henne med psykofarmaka istället för att hitta vad som faktiskt vad fel. Att hon sedan aldrig fick de barn hon så hett längtat efter gör ont att läsa. Och hatet hon har mött, och fortfarande möter, för att hon är kraftigt överviktig skär i hjärtat. Man blir hårt påmind om att kvinnor fortfarande ofta ses som ögongodis, varelser som är till för att tjäna och när de inte kan det, blir till något som föraktas. Detta trots att man är landets mest säljande författare. Jag plöjde den här boken på några få timmar, det var tvåhundra sidor ren njutning.

Sabla förkylning

Jag jobbade mig igenom förkylningen som egentligen borde ha däckat mig förra veckan. Resultatet blev en väldigt dålig läsvecka kombinerat med en ännu sämre bloggvecka. Februari måste vara en av de värsta månaderna på hela året, om man ser till antal förkylningar och magsjukor. Jag lyckades dock läsa ut Hilary Mantels memoar Skuggan av ett liv! Inte för att det var någon större bedrift utan snarare en ren njutning. Det svåra med den boken var inte att orka eller hitta tid, utan att inte ligga vaken första natten, trotsa den onda halsen, och läsa ut. Recension kommer om ett par dagar.

Half bad - Ondskans son, av Sally Green

Åh, vad jag gillar det här! Det är den osannolika kombinationen av en bok om häxor som konstigt nog ändå inte handlar så mycket om häxor. Svårförklarat är bara början. Huvudpersonen Nathan är ett halvblod som lever i en värld med vita häxor, hans mamma är död och pappan på flykt efter ett stort antal mord. För att myndigheterna ska kunna hålla koll på honom innan han får sina krafter vid sjutton års ålder så kallas han till årliga kontroller och utsätts för plågsamma tester. Han blir kär i Annalise och har en älskad bror men mycket snart tvingas han ta hand om sig själv, på flykt undan de som borde vara de goda.

Nu förstår jag Kate Atkinsons blurb på baksidan av boken mycket bättre, att detta är en bok om häxor utan en enda uggla eller några runda glasögon. De magiska lever med icke-magiska, man får inga lektioner i trollformler och umgås inte med drakar. Men ändå genomsyras hela berättelsen av magin. Det är riktigt snyggt gjort. Jag har bara ett problem med Half Bad och det är detsamma som jag hade med Maze Runner I vansinnets öken, nämligen att de prövningar som huvudpersonen utsätts för ofta(st) är ren tortyr och att det i längden blir oerhört plågsamt att läsa om. Jag anar en trend i övernaturliga böcker för ungdomar och drar öronen åt mig. I övrigt så ser jag fram emot bok två i den här serien.

Stort tack till Semic förlag för recensionsexemplaret!

Semikolonets dag

Idag firar vi semikolonets dag! Jag har inga speciella kopplingar till just det tecknet, men det har författaren Hilary Mantel, som i sina memoarer Skuggan av ett liv skriver om just detta.

Hilary Mantels memoarer!

Då jag inte vann boken i Kulturkollos förnämliga utlottning fick jag använda delar av mitt julklappspresentkort. Men nu har jag den i min ägo! Persern är inte riktigt lika pepp som jag men den nyinköpta boken verkar ändå vara godkänd som huvudkudde. Nu ska jag bara hindra mig själv från att slänga allt annat åt sidan för att hetsläsa Skuggan av ett liv.

En ny bok av Harper Lee

Ibland bara händer det! Harper Lee släpper ny bok. Läs det igen: Åttioåttaåriga Harper Lee släpper sin andra bok. Eller ny och ny, den skrevs före Dödssynden (To kill a mockingbird) och utspelar sig otroligt nog efter denna. Förlaget Harper Collins meddelade igår att den nya boken, Go set a Watchman, ska släppas den 14 juli. Allt kommer att publiceras i originalskick, det vill säga inte redigeras alls. Och det här kan bli hur spännande som helst! Jag gillade Dödssynden väldigt mycket och kommer absolut att köpa den nya boken.

Skärare, brännare, gyllene och Makalösa ärrade

Jag kämpar med Rött uppror. Författaren känns väldigt angelägen att visa upp en färdig värld men resultatet blir snarare ett ogenomträngligt myller av klaner, grupper, beskrivningar, ny-ord på föremål, titlar och politik. Jag drunknar i skärare, brännare, gyllene och Makalösa ärrade. Försöker skjuta det överflödiga åt sidan för att komma åt det väsentliga, vilket är en rörande berättelse om en ung man och hans liv som utnyttjad, som slav. Det är en historia om hämnd och rättvisa, vad det gör med människor och jag vill verkligen tycka om. Men jag får som sagt kämpa.