Dora Bruder, av Patrick Modiano

1988 ser den franske författaren Patrick Modiano en annons i ett nummer av tidningen France-Soir från 1941. Den femtonåriga Dora Bruder anmäls som saknad av sina föräldrar, försvunnen i Paris mitt under ockupation och brinnande krig. Modiano börjar göra efterforskningar för att se om han kan ta reda på vad som hände Dora. Vad gjorde hon de månader hon var på rymmen? Han spårar henne från hotellrummet som var hennes hem till transporten till Auschwitz i september 1942. Resultatet är den här boken.

Detta var det första jag läste av 2014 års nobelpristagare i litteratur men det lär inte bli det sista. Boken är, till en början, väldigt lågmäld och svävande. Man får faktiskt inte veta så mycket om vad som hände Dora Bruder, inte egentligen. Det mesta är Modianos gissningar och vad han vill tro hände. Det som finns är några få fakta och fotografier, men det är inte viktigt. Den femtonåriga flickan blir en modell för alla rymlingar på Paris gator under kriget, hon och hennes föräldrar får bli symboler för de som föll offer för nazisternas utstuderade grymhet. Sakta men oerhört säkert kryper denna korta och till synes långsamma roman långt in under huden och stannar kvar där. Möjligtvis har jag lite svårt för den oändliga uppräkningen av franska namn och platser som inte betyder något för mig som aldrig varit där och inte talar språket. Men i övrigt så var detta storartad läsning.

Man blir indelad i konstiga kategorier som man aldrig hört talas om och som inte har något samband med den man verkligen är. Man blir kallad. Man blir internerad. Man skulle gärna vilja förstå varför.