Jag drar ner rullgardinen och somnar om igen - en politisk parentes

Jag brukar inte bli så politisk på den här bloggen men kan man vara annat en  morgon som denna? Vi vaknade upp till ett kallare Sverige, ett land jag snart inte känner igen. Tretton procent av befolkningen röstade på ett parti vars medlemmar oupphörligen har kommits på med åsikter som visar att de inte tror på alla människors lika värde. Nitton procent (!) av mitt bostadsområde gjorde detsamma. Redan igår kväll började jag prata om att flytta härifrån och i morse tittade jag länge på mina grannar som var på väg till jobb eller skolor och undrade vilka de var, egentligen. Aldrig tidigare har jag varit så ointresserad av vilken färg vår regering skulle få, bara inte rasisterna skulle få ökat stöd och aldrig tidigare har jag varit så nära att organisera mig politiskt. Det må gå långsamt, det må smyga sig på i val efter val, men kom igen människor - vi har sett det här förut. Självklart får man ha olika åsikter, man kan till och med gräla högljutt om partier och politiska riktningar men när folk blir hotade, i person och på nätet, så har något gått rejält snett.

Idag stänger jag in mig och sörjer en smula. I morgon börjar kampen för ett mer tolerant Sverige igen. Åttiosju procent av oss röstade inte på rasisterna.