Jonas Hassen Khemiri skrev Jag ringer mina bröder efter att en självmordsbombare sprängde sig själv till döds på Drottninggatan mitt i julruschen. Han skrev den när han insåg att polisens beskrivning av förövaren kunde ha varit en beskrivning av honom själv och en våg av främlingsfientlighet drog över Sverige. På ett fantastiskt bra sätt visar den på hur det känns att bli ansedd som misstänkt enbart på grund av sitt utseende, något man varken kan eller vill ändra på. Under tjugofyra timmar får vi följa bokens huvudperson Amor, när han får höra om bombdådet, när han får samtal från och ringer upp vänner. I en paranoid stad fylld av poliser ska han försöka reklamera en borr och snart vet man inte riktigt vad som är på riktigt och vad som enbart pågår i hans huvud. Detta är en otroligt fin bok som jag tänker köpa på mig ett par exemplar till av för att ha som gå-bort-present.
"Jag ringer mina bröder och säger: Ligg lågt i några dagar. Stanna hemma. Släck lamporna. Lås dörrarna. Vinkla persiennerna på det där specialsättet som gör att ingen kan se in men ni ändå kan se ut. Dra ut sladden till tv:n, stäng av mobilen, lägg tidningen direkt i återvinningen.
Vänta tills allt har lugnat ner sig.
Upprepa för er själva: Vi är oskyldiga. För det är ni. Era samveten är rena. Ni har ingenting med det här att göra.
Avvakta vidare instruktioner."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar