torsdag 20 februari 2014

Weirdo, av Cathi Unsworth

Privatutredaren Sean Ward får i uppdrag att åka till den lilla staden Ernemouth för att undersöka det tjugo år gamla fallet med Corrine Woodrow som dömdes för mordet på en klasskamrat, ett omtalat fall med hemska detaljer av svart magi. Tillsammans med den lokala tidningens chefredaktör, Francesca, intervjuar han alla iblandade och försöker reda ordning i vad som hände för det finns anledning att tro att allt inte gått rätt till. Men stadens invånare och makthavare verkar ha något att dölja, de till och med motarbetar Seans och Francesca, vilka snart inser att de gör jobbet med risk för sina liv.

Jag borde förmodligen börja med att säga att jag har ett ganska komplicerat förhållande till så kallade deckarromaner men att jag har gått från att inte läsa dem alls till att till och med tycka om flera av dem. Weirdo är en av dessa som hamnar på plussidan. Den är fantastiskt mörk (ja, det är något bra!) och jag gillar verkligen scenerna från åttiotalet som utgör ungefär hälften av berättelsen. Huvudpersonen Sean är något opersonligt beskriven, man får inte veta så mycket om hur han är eller vad han gjort tidigare, allt cirkulerar kring vad han gör i Ernemouth. Sedan är det lite för många personer med i boken som man förväntas känna till trots att de senast nämndes över femtio sidor tidigare, jag fick ofta bläddra tillbaka eller sitta och fundera en stund på "vem var det där nu igen..." Men som helhet så gillade jag Weirdo! Det var spännande, fint skrivet och många igenkännande referenser från åttiotalet.

Tack till Kalla Kulor Förlag för recensionsexemplaret!

4 kommentarer:

  1. Åh jag gillar mörka böcker, har dock varit tveksamt inställd till denna men man ska ju ge allt en chans :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska man absolut! :-) Och om man gillar deckare bara lite mer än vad jag gör så bör man definitivt ge Weirdo en chans.

      Radera
  2. Visst känns det lite märkligt att säga att mörkt är bra, men jag håller med :) Också om det med för många personer, jag fick faktiskt börja skriva ner dem och i vilken tid de hörde hemma...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man är så van vid att mörkt ligger på den negativa värdeskalan. :-) Ja, visst var det en hel drös med människor att hålla reda på... Jag borde nog ha skrivit upp dem jag med.

      Radera