Det gifta paret Nick och Amy Dunne lever ett ganska bra liv i New York när allt börjar gå åt skogen. Först förlorar de sina arbeten med några veckors mellanrum, sedan erkänner Amys förmögna föräldrar att de slösat upp alla sina pengar och ber att få låna det sista Amy och Nick har på banken. Samtidigt insjuknar Nicks mamma i cancer och hans pappa får Alzheimers. Efter en flytt hem till den lilla hemstaden i Missouri för att ta hand om Nicks föräldrar så är det lyckliga paret inte så lyckliga längre. Grälen avlöser varandra och på deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen, kvar finns ett vardagsrum i oreda och snabbt misstänker polisen att den äkte maken har något med försvinnandet att göra.
Återigen så gissar jag att höga förväntningar har förstört det lite för mig. Alla har verkligen tokhyllat den här boken och eftersom jag själv älskade Gillians tidigare bok Mörka platser så var det lätt att förvänta sig något liknande. Men tyvärr så höll det inte hela vägen för mig. Jag listade ut hur det låg till redan i början av berättelsen och så var det en blurb på baksidan som, inte direkt spoilade, men ändå skavde lite i bakhuvudet när jag läste och på något sätt ändå gav för mycket information. Gone girl är på inget sätt en dålig bok, den är välskriven och nyanserad, men när man kommer en bit över femhundra sidor och lösningen äntligen presenterats så blev allt till ett antiklimax.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Den här har jag liggande på mitt skrivbord och har precis som du hört mycket bra om den. Däremot blev jag varnad för att den kan vara lite långsam i början men att det tar fart sedan. Ser i vilket fall fram emot läsningen.
SvaraRaderaOm något så tycker jag att den blev långsam mot slutet, tro det eller ej. Kanske för att jag då bara väntade på att det skulle ta slut någon gång... De allra flesta har älskat den här boken så jag tror att det finns god chans att även du gör det! :-) Är nog bara jag som är motvalls.
RaderaHåller med dig om att den var lite för lång, vissa avsnitt kunde varit kortare men för mig var den ändå spännande till slutet. Läsvärd.
SvaraRaderaJag känner att den definitivt var för lång. Men främst så förstod jag mig aldrig på de två huvudkaraktärerna och då menar jag inte att jag nödvändigtvis måste g i l l a dem och det de gör.
RaderaJag håller med dig helt och hållet, den är bra men inte ens i närheten av Mörka platser. Tyckte också att slutet var segt. Gillade nog första delen allra mest, när jag inte visste vad det var som hände egentligen och innan den där vändningen kom.
SvaraRaderaNej, det var faktiskt inte ens i närheten av Mörka platser. Men jag misstänker att om jag haft normala förväntningar på den här boken så hade jag nog tyckt bättre om den. Man målar lätt upp orealistiska saker när man bara läser hyllande recensioner.
Radera