Trots att han aldrig gjort
något liknande tidigare så lämnar tjugoårige Bastian läkarstudierna för att under
pingsthelgen följa med på en lajv. Egentligen är han inte så jätteintresserad
av att leka medeltid men Sandra har bett honom delta, söta Sandra med de fina
ögonen. I fem dagar ska de leva som på fjortonhundratalet i en avlägsen del av
skogen men under tågresan dit berättar en av deltagarna om den förbannelse som
finns över skogspartiet där deras äventyr ska äga rum. De flesta deltagarna
rycker på axlarna men efter att de anlänt vid lägerplatsen så börjar det hända
underliga saker och när människor en efter en försvinner så undrar fler än en
om det kan ligga någon sanning bakom de gamla legenderna.
Karaktärerna presenteras i
början av boken på ett snabbt och klichéartat sätt, vi har den underskönt
vackra, den (mat)glada tjockisen, den mystiska som spår i runor, osv. Som
vilken amerikansk tonårsfilm som helst. Jag fick inget riktigt grepp om Bastian
förrän efter ett hundratal sidor, ungefär samtidigt som historien tog fart på
riktigt. För det som varit ganska medelmåttigt blev snabbt därefter väldigt
spännande. Det här är Poznanskis styrka, för exakt som i hennes första bok
Erebos så får man
aldrig vara särskilt säker på vem man kan lita på eller vad som är verkligt. Finns
det en förbannelse? Är de personer som verkar pålitliga det på riktigt?
Möjligtvis är boken något för lång och den (näst) sista scenen alldeles för
utdragen men som helhet så får den här boken ett högt betyg. Jag läste den i en
sittning på några timmar och kunde inte sluta förrän jag fått veta hur det
skulle gå. Kommer absolut läsa vad mer författaren skriver, tycker hon har ett
fint sätt att beskriva ungdomar och deras rädslor, kärlek och uttryckssätt.