Stockholm Zombie Walk 2013

Kika in på Swedish Zombie och kolla in bilderna jag tog på årets Zombie Walk! Det var som vanligt en skrämmande rolig tillställning med mycket hjärta, jobb och låtsasblod.

Inlägg ett.
Inlägg två.

ViLäser i sängen

Jag gillar när man kommer hem och det trillat ner en ViLäser på hallmattan. Som sämst så finns det åtminstone något jag är intresserad av att läsa och som bäst så gillar jag det mesta. Det här numret bjuder på både Leif GW Persson och min stora idol Chimamanda Ngozi Adichie (där har vi en framtida nobelpristagare, sanna mina ord). Det är den perfekta kvällsläsningen mitt i veckan när zombierna ger mig andnöd och jag somnar från allt annat.

 

"Jag har varit gift två gånger tidigare, åtta år varje gång. Det var inget större fel på något av mina äktenskap, mer på mig. Man får anstränga sig för att hålla ihop en relation, men det är så lätt att låta bli."

Omläsning: Duma Key, av Stephen King

Det här är ett inlägg i Fiktiviteters Stephen King-helg.

Jag vet inte exakt vad det är med Kings senare böcker, såsom denna och exempelvis Liseys berättelse, men det känns som att han de sista kanske tjugo åren har lyckats kombinera de fantastiska historierna från förut med ett lika otroligt språk. Ett språk som inte riktigt fanns där tidigare. Missförstå mig rätt här nu, jag älskar många av de första böckerna, men de senare har för mig en annan dimension. Allra bäst blir det när han låter de övertydliga monstren vara och som så ofta blir det mest läskigt när det största hotet finns inuti en människas egna tankar. 

Edgar Freemantle måste lära sig att handskas med sitt nya liv som handikappad, olyckan tog hans ena arm och krossade stora delar av resten av kroppen. Smärtorna styr hans vakna tid och han är ofta rasande på vad livet lämnat honom med. Inte nog med att hans fru vill skiljas, hon vill det för att han vid ett tillfälle försökte strypa henne, så Edgar åker till Duma Key i Florida för att starta ett nytt liv. Han uppmanas att återuppta sin gamla hobby att rita och måla och blir snart vän med den gamla damen som äger huset han hyr. Elisabeth Eastlake har levt på Duma Key hela sitt liv, hon faller ofta in i sin demens men när hon är klar i huvudet berättar hon om sitt liv och eftersom hon själv är konstintresserad uppmanar hon Edgar att fortsätta måla. För Edgar visar sig ha en talang utan dess like men det är något underligt med det han skapar. Efter ett tag börjar han förstå att det han målar blir sanning men är det han som styr framtiden eller styr framtiden honom? Tillsammans med Wireman, mannen som tar hand om Miss Eastlake, börjar han nysta i områdets historia och hittar hemligheter om området och familjen Eastlake. Samtidigt dras snaran allt tätare om Edgars hals och snart finns det ingenstans att ta vägen. 

Det här är en av mina stora favoriter av Stephen King. På bara några få sidor, kanske kan man till och med räkna det i rader, så sugs man obönhörligen in i historien. Edgar är så levande från allra första början och trots att olyckan initialt förvandlar honom till en skitstövel rent ut sagt, så slutar man aldrig att förstå honom. Sedan får man en fantastisk beskrivning av den konstnärliga processen, King skriver så inspirerande att jag för ett ögonblick tänkte mig att även jag skulle kunna börja rita. En halvtaskig blyertsteckning senare förstod jag att jag helt enkelt levt mig in i Duma Key så mycket att jag nästan trodde jag var där. Så bra är Stephen King. Edgars historia är en spökhistoria med oroliga andar och förtrollade föremål men mer än något annat är det en berättelse om kärlek. Som det mesta som är värt något. Kärleken till en kvinna, kärleken till ett par döttrar, kärleken till nyfunna vänner som visar sig finnas där mer än de man känt under tiotals år. Duma Key är över sexhundra sidor lång men jag ramlade rakt igenom den under några varma sommardagar när jag satt på balkongen och svettades. Om jag tog av mig glasögonen och kisade så kunde jag i korta ögonblick tro att även jag befann mig i Florida med snäckorna som pratade under Stora Rosa.

 

En kunglig helg

Ännu en gång har fantastiska Fiktiviteter knåpat ihop en temahelg och självklart ska jag vara med! Den här gången handlar det om en av mina stora favoritförfattare: Stephen King. Schemat för inblandade bloggars inlägg ser du här nedan, häng med, läs och kommentera!

9:45 Fiktiviteter

10:00 Skuggornas bibliotek

11:00 Dark Places

11:30 Läsa & Lyssna

12:00  Fiktiviteter

13:00 Annas Bokprat

14:00 Fantastisk Fiktion

15:00 Kim M. Kimselius

16:00 Fiktiviteter

Söndag

09:45 Fiktiviteter

10:00 Eli läser och skriver

11:00 Skuggornas bibliotek

11:30 Det mörka tornet

12:00 Lingonhjärta

13:00 Fiktiviteter

14:00 Beroende av böcker

15:00 Precious fragmentation

16:00 Fiktiviteter

Expeditionen. Min kärlekshistoria, av Bea Uusma

Detta är en bok om en fantastisk och underbar besatthet, författaren Bea Uusmas och delvis min egen. Jag har funderat mycket på hur jag ska kunna förmedla detta vidare så att även du, som läser min recension, känner att du måste läsa Expeditionen. Om jag kunde så skulle jag ge ett exemplar till alla jag känner. Jag har läst högt ur boken, pratat om den med alla som haft (o)turen att fråga vad jag läser och använt min pojkvän som bokstöd (det är en rejäl bit det här).

För inte så länge sedan läste jag en intervju med författaren Bea Uusma i DN och gick sedan raka vägen in på Adlibris för att beställa boken hon så passionerat berättade om, boken hon arbetat på så länge. När den sedan damp ner hemma hos mig så tänkte jag spara den till helgen men bara ett dygn senare var den utläst. Jag släpade den fram och tillbaka till jobbet, läste den på rasterna och kämpade för att hålla den uppslagen i ena handen medan jag lagade mat på kvällen. Andrée-expeditionen var en fascination redan i tonåren när jag plöjde böcker om ämnet och det var och är väl något med mysteriet, det dolda, som nu blommade ut igen. 

S.A. Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel kryper under huden inte bara på Uusma utan även på mig. Hur kunde dessa oerfarna och in till dumhet kaxiga män få för sig att åka luftballong till Nordpolen? De hade långt ifrån lämpliga kläder, släpade med sig totalt onödiga saker medan de lämnade de viktiga och hade ingen som helst kunskap om eller respekt för den arktiska naturen. De gav sig ut i en vildmark de inte visste något om, en vildmark som snabbt slukade dem. De dog med den ena släden helt ouppackad enbart tre dagar efter att de stigit i land på Vitön. Maten skulle ha räckt över vintern, de hade vapen och ammunition men ändå gick de under. Varför? Trettio år senare hittades kropparna av en slump och sedan dess har en gissningslek pågått om varför allt gick så snett så fort. Det har handlat om olika former av förgiftning, köld och sjukdomar.

Här framställer Uusma vad hon samlat ihop, samtal med experter, hennes egna resor till området. Det är fantastiska bilder, kartor och tabeller. Vad du än gör, skaffa inte versionen med enbart text! För Expeditionen släpps i två olika varianter, se till att du köper den illustrerade utgåvan. Det är värt det. Jag kan inte riktigt minnas när jag senast slukade en bok på det här sättet och om jag satte betyg så skulle den få det absolut högsta. Detta är en riktig pärla som jag kommer återkomma till många gånger.

UPPDATERING: Nu finns det en riktigt fin recension i DN men läs inte sista stycket om du inte vill ha slutet spoilat för dig. Nej, detta är ingen deckare men åtminstone jag gillade att få pussla ihop detta så att säga tillsammans med Uusma. Jag hade inte blivit glad om jag fått det förstört.