Den här boken har legat etta på i stort sett alla stora amerikanska dagstidningars topplistor, fått National Book Award, Pulitzerpriset och ska nu bli miniserie för HBO. Men ändå har jag fått kämpa för att ta mig igenom den. Har alla hyllningar förstört mina förväntningar?
A Visit From The Goon Squad är enormt svår att beskriva, för att inte säga stört omöjlig att beskriva. På baksidan står det att boken mestadels handlar om två personer: Bennie och Sasha. Nja. Bokens två första ”kapitel” handlar om Bennie och Sasha som båda arbetar inom musikbranschen, grupper, låtar och genrer nämns ofta i texten. Visst dyker de upp i historien igen men då som bifigurer i andras liv, precis som många av bifigurerna dyker upp i de två första kapitlen. (Ja, ni hör, svårförklarat.) Därmed inte sagt att det inte blir intressant men jag hade så väldigt gärna velat återvända mer direkt till Bennie och Sasha, speciellt efter den lysande inledning som boken faktiskt har. Hur som helst så vet jag inte om jag skulle vilja kalla det här för en roman, det är snarare noveller med gemensamma nämnare.
Jag har skrivit en mängd sågningar av den här boken i mitt huvud men när det nu väl kommer till kritan så kan jag inte. Åtminstone inte såga helt. Bitvis så är det här fantastisk litteratur, kapitel som jag inte fann något speciellt i medan jag läste har senare dykt upp i mina tankar och bitit sig fast. Barnen på safari i Afrika med sin pappa och dennes unga flickvän är ett exempel. Här beskrivs på ett hjärtskärande sätt en familjs sönderfall och de två barnens försök att hantera situationen:
Structural Resentment: The adolescent daughter of a twice-divorced male will be unable to tolerate the presence of his new girlfriend, and will do everything in her limited power to distract him from said girlfriend’s presence, her own nascent sexuality being her chief weapon.
Structural Affection: A twice-divorced male’s preadolescent son (and favorite child) will embrace and accept his father’s new girlfriend because he hasn’t yet learned to separate his father’s love and desires from his own. In a sense, he, too, will love and desire her, and she will feel maternal toward him, though she isn’t old enough to be his mother.
Annat har jag älskat från första början, som kapitlet om Bennie’s ex-fru Stephanie, men jag saknar det som skulle kunna binda ihop allt till en mer kompakt helhet. Kanske hade jag varit mer accepterande och förlåtande om jag redan innan läsningen förstått hur allt hängde ihop? Eller snarare inte hängde ihop. Värt att nämnas är även ett av de sista kapitlen som består av sjuttiofem sidor Power Point-presentationer vilket kan låta hemskt men är riktigt, riktigt bra.
Jennifer Egan har sagt att en av hennes stora influenser har varit teveserien Sopranos och delvis kan jag se det i berättandet men mest av allt så liknar boken Sopranos vinjett: snygga ögonblicksbilder till en grym låt.
