I många år har både jag, och min tillika bokälskande mamma, närt en dröm om att få åka till Bokmässan i Göteborg. För det låter som paradiset när man lever och andas litteratur; en hel mässa med böcker, författare och bokälskare. I lika många år har jag till slut ändå valt att låta bli. Jag känner det där stynget av avundsjuka när det drar igång, när alla plötsligt bara kan rapportera vad de ska ha på sig, vilka seminarium de rekommenderar och hur mycket eller lite de planerar att köpa. Men jag vet innerst inne att jag i slutändan förmodligen ändå inte skulle tycka att det var roligare än jag tyckte det var jobbigt. Jag tycker hjärtligt illa om folksamlingar och är väldigt dålig på att sälja in mig själv. Mingel är själva definitionen av helvetet. Jag är mycket mer sitter-och-läser-böcker-framför-brasan-under-tystnad än någon som nöter sulorna på mässgolvet. Någon gång hoppas jag ändå att jag kan komma iväg för åtminstone en av dagarna, för någonstans så vill jag ju ändå gilla det. Fast det blir inte i år. Återigen kommer Beroende av Böcker att vara en Bokmässefri zon.
Jag känner lite samma, på ett sätt vill jag verkligen, verkligen iväg på den för det verkar så kul! Men jag är jättedålig på folksamlingar och att vara på och börja prata så jag är lite rädd för det också. Men nån gång ska jag dit, bara inte i år :)
SvaraRaderaTror vi är väldigt lika i det här fallet. :-) Visst verkar det kul! Det är något med att det är en hel mässa för människor som älskar litteratur, så nördigt underbart. Som sagt: någon gång tar vi oss dit.
RaderaJag tycker att du ska åka dit nästa år :) Inte pga hypen, utan för att du själv vill. Jag var där helt själv förra året, och jag njöt som bara den.. ett tag. Jag gick i min egna lilla värld, kikade på böcker jag tyckte var intressanta, sa "hej" lite pliktskyldigt till författarna. Vid lunch var jag väldigt trött i huvudet, så jag köpte min lunch och gick och satte mig i ett hörn. Bokstavligt talat! Sedan satt jag där, åt och pillade på telefonen och när jag kände att jag orkade så gick jag runt och kikade på böcker igen.
SvaraRaderaÅk dit och känn inget tvång av att göra en massa saker. Baby steps :) Kanske söndag? Har för mig att det ska vara lite mindre folk då (inga garantier dock) :)
Jag är tveksam. :-) Jag tänker ofta att jag vill men sedan så kommer jag på i slutändan att det faktiskt låter som mer jobbigt är roligt och då låter jag bli. Det är likadant med vanliga fester, när inbjudan kommer tackar jag glatt ja men ju närmare det kommer, desto mer ångest får jag. Sedan sitter jag där och pratar med värdens husdjur hellre än med andra gäster. Det är helt enkelt inte för mig. Det har tagit mig lång tid att acceptera, att leva med. Folk tar (i allmänhet) för mycket energi av mig, helt enkelt.
RaderaMen det är okej. :-) Tack för peppen dock! Det värmer.
Jag har också alltid velat åka MEN har hört att det är sjukt mycket folk, varmt, hårt golv och för en astmatiker kanske det inte är så där toppen bra. Så jag är som du. Jag stannar hemma, kryper upp i soffan och läser :-)
SvaraRaderaKram Cissi
Skönt att höra att jag inte är ensam om att ha en liten längtan men ändå alltid bli kvar hemma. :-) "Varmt" är ju ytterligare något som jag gärna undviker. Vi kan sitta under våra korkekar och lukta på blommorna.
Radera