Barnbruden är pastell, peruker och överdådig lyx blandat med smuts, övergrepp och outhärdlig fattigdom. Det är hjärteknipande med den femtonåriga Hedvig Elisabeth Charlotta som kommer ensam över havet för att gifta sig med Karl, bror till konungen Gustav III. Hon blir snabbt vän med Sophie von Fersen, en vänskap som varade livet ut. Berättelsen är ett virrvarr av kärlekshistorier, mer eller mindre lyckade graviditeter samt politik. Det är lättläst och händelserikt, kändes perfekt för semesterns lataste dagar. Ett nedslag i ett sjuttonhundratal som tillhörde de allra rikaste och det kan bli lite tröttsamt med deras "bekymmer". Mer sympati känner jag då för pottungen, den stumma flickan som tar hand om herrskapets avskräde efter natten och henne får man lära känna bättre i bok två, kallad just Pottungen. Sammanfattningsvis så var det underhållande men inte något som lockade till eftertanke.
Oj då! Och jag som lånat hem den från bibblan.. Får se om den blir läst.
SvaraRaderaFast dålig är den inte! Vid rätt sinnesstämning var den perfekt. Det var mest det att den inte stannade kvar så länge hos mig efter läsningen och så är jag erkänt dålig på att läsa om än ändlösa rader av kärleksaffärer...
Radera