Det oändliga havet, av Rick Yancey

Fortsättningen på Den femte vågen.

Jag hade glömt bort att jag hade del två hemma men kom tack och lov på det efter att ha sett The 5th Wave på bio. Samma kväll plöjde jag nästan hundra sidor i Det oändliga havet och bara några få dagar senare var den utläst. Cassie har hittat sin lillebror men tappat bort Evan. Den utomjordiska attacken har nästan utrotat hela mänskligheten men en grupp ungdomar har inte gett upp kampen. Större delen av boken utspelar sig under ett par få dagar men de många tillbakablickarna gör att tidsspannet känns större än det verkligen är. Och jag älskar Cassie, fortfarande. Karaktären har blivit lite mer nyanserad och man får fler svar på vad som i hela friden pågår i hennes huvud.

Det är så här jag vill ha min dystopi: svår och enkel på samma gång. Författaren litar på sina unga läsare, vet om att de kan förstå en komplicerad berättelse och genomför allt utan att skriva en på näsan. Samtidigt är det en grundberättelse om livet och döden. Kärleken. Om allt man gör för de man älskar. Del tre får jättegärna komma på svenska nu!