måndag 3 december 2012

Varför jag inte tycker om julen

Jag känner att en förklaring är nödvändig, speciellt nu när många bloggar svämmar över av julinlägg. För jag är en av de som faktiskt inte gillar den röda och glittriga högtiden… och varje år blir det samma diskussioner om varför, något som jag sällan klarar av att förklara på trettio sekunder på ett fika och definitivt inte utan att bli väldigt sorgsen så därför blir det oftast så att jag inte säger något alls. På jobbet brukar de retas redan i början av december och se till att pynta området kring mitt skrivbord lite extra och runt första advent så klarar jag av att le överseende och ignorera allt. Men ju närmare julafton vi kommer, desto större blir risken för att jag får ett meltdown. Jag tycker inte illa om julen för att vara motvalls, för att jag vill vara speciell eller annorlunda. Jag försöker inte ta ifrån någon deras älskade jul. Jag vill bara få ha mina känslor ifred och jag blir ärligt talat mest ledsen av tomtar, pynt och glitter.

Min mormor gick bort för tolv år sedan och redan där tappade jag något väsentligt vad gäller julkänslan. Min mormor var julen för mig. För några år sedan gick både min pappa och morfar bort inom ett år och kvar är vi nu fyra stycken i vår familj. Julhelgen har förvandlats till en enda stor påminnelse om de vi förlorat. Fast tro nu inte att vi sitter och deppar i varsin lägenhet, vi firar självklart jul tillsammans och överkompenserar med godsaker för dubbelt så många personer och julklappar för en halv förmögenhet. Vi har det väldigt trevligt. Men hur fint vi än har det så väger det aldrig upp för den hets som pågår på stan minst en månad i förväg. Folk praktiskt taget slår sig fram i affärerna och allt till tonerna av Carola som för femhundraelfte gången sjunger O’Helga Natt. Allas förväntningar är skyhöga och uppfylls sällan. Så nej, december är inte min favoritmånad, långt ifrån. Så det kommer inte dyka upp några jultips här på bloggen, inga adventinlägg eller liknande. Vill du ha en paus från hysterin så är du mer än välkommen hit.

17 kommentarer:

  1. Jag förstår på sätt och vis hur du känner det. Min morfar dog på luciadagen för 8 år sedan och farmor dog på julafton för 6 år sedan.

    Men jag älskar fortfarande julen./ Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad underbart att du fortfarande gillar julen! :-) Det önskar jag också att jag kunde.

      Kram

      Radera
  2. Jag har också svårt för julen. Och det har jag min egen anledning till. Men visst är det sorgligt, särskilt för de som inte har någon familj alls att gå till. Vilket jag som tur är har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du alldeles rätt i, speciellt sorgligt är det för de som är (ofrivilligt) ensamma under helgerna. Då har vi båda tur på den punkten!

      Radera
  3. Väl talat. Själv gillar jag julen till den grad att jag tycker om ljus, kallt utomhus och värme inomhus, mat och godis men när verkligen *allt* handlar om julen redan i november så blir det lätt lite overload (och inte så lite heller). Julhets, julklappar, julsånger, glitter - nä.

    Dessutom tycker jag att man aldrig ska behöva förklara sig för några val man gör. Förra julen var jag hemma, själv, av olika anledningar och för mig var det ingen stor grej eftersom själva julafton inte är en stor grej för mig. Men jag fick medlidsamma blickar överalltifrån som jag inte ville ha och jag var också tvungen att förklara mig - varför ska man behöva göra det? Varför måste man tvingas göra allt som alla andra gör?

    Nej, julen blir lätt lite för mycket. Du har ju dessutom en egen stor anledning och jag förstår dig verkligen! Min morfar gick bort runt midsommar för två år sedan och midsommar blir sig liksom aldrig riktigt likt igen.

    Jag tittar gärna in lite extra här under december! Du är hjärtligt välkommen in till mig också - just idag kommer det visserligen upp en bild med en bok och en glöggflaska men längre än så kommer det inte gå (inga julböcker, inget pynt, ingen adventskalender).

    Stå på dig. Dina val borde respekteras utan att du ska behöva förklara varför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, även jag gillar kylan! Det är l i t e knäppt att gilla vintern men inte julen. :-) Och jag överdoserar gärna de få sakerna jag faktiskt tycker om med helgerna, som glögg (helst Blossas vita alkoholfria), lussekatter och ljus.

      Det är just det där tvånget jag opponerar mig mot, att folk tittar lite snett på en för att man inte tycker som "alla" andra. Och att det börjar redan i november... Det är inte bara jag som är less på allt redan i början på december.

      Haha, jag ska nog klara en glöggflaska på din blogg! :-) Jag klarar de flesta kalendrar och julinlägg. Och jag kikar som vanligt med nöje in på din blogg flera gånger i veckan.

      Radera
    2. Äsch, lite knäppa är vi väl alla ;)

      Radera
  4. Jag har haft två jular i rad med begravning precis runt jul och i år blir första julen utan min pappa. Så jag förstår precis. Jag firar också med min familj, men jag AVSKYR julhetsen.
    Min blogg är alltid en garanterat julfri zon, möjligtvis med undantag för någon Nightmare Before Christmas-referens. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De där första högtiderna utan en familjemedlem suger verkligen... förstår att det känns extra jobbigt i år. Den där julhetsen gör INTE saker bättre, det är lite som att det är obligatoriskt att gilla galenskaperna.

      Nightmare Before Christmas är mer än ok! :-) En av två julfilmer jag gillar.
      Kram!

      Radera
  5. Jag förstår dig helt och fullt och tycker absolut att dina känslor kring julen borde respekteras (självklart!). Själv tolererar jag julen (verkar kanske märkligt att ha en kalender på bloggen när man bara tolererar men jag anstränger mig verkligen för att ha den så lite julig som möjligt just av respekt för dem som inte firar av en eller annan anledning och för dem som inte vill ha allt det där glittriga, kalendern handlar mer om ett bloggexperiment än om jul kan man säga...). Som barn älskade jag men nu som vuxen är det alldeles för många traditioner som brutits, människor som försvunnit osv för att det ska bli magiskt. För tio år sedan gick min morbror bort i slutet av november och hela den december och julen var vidrig, då inleddes en period av djup avsmak inför högtiden och jag klarar fortfarande inte av tomtar och sådant utan att bli lite ledsen. Jag gillar ljusen som tänds under advent, jag äter gärna pepparkakor och tonvis med godis men så väldigt mycket mer är det inte längre. Kram och håll ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, självklart får man ha hur mycket julkalender på bloggen som man vill! Och just dina har varit fantastiska, något att följa dagligen även om man får utslag av tomtar. :-) Och det skulle aldrig falla mig in att gå in och gnälla på någon som ä l s k a r julen över allt annat, de känslorna är ju lika äkta och sanna som mina är. Men nu har jag en skriven förklaring som jag kan ge till folk när de undrar, både bloggvänner och andra.

      Det är ju det där med barndomens jular som aldrig kan komma tillbaka, magin går förlorad någonstans i tonåren. Men det är trots allt lite skönt att ha en vuxens syn på allt ändå, att man kan välja de delar man gillar och strunta i resten.

      Kram och tack!

      Radera
  6. Tungt! Synd att folk inte kan låta bli att retas över den här typen av grejer, för egentligen borde det vara lätt att förstå att det kan vara känsligt...

    Mina jular har komplicerats en del sedan mina föräldrar skilde sig och jag fick styvsyskon. Nu är det ett himla hallå om vem som ska fira julen var och vilka man egentligen ska ge julklappar till och det lassas på dåligt samvete från alla håll och kanter. Suck liksom.

    Fast det är ju bara förplaneringen - själva julen älskar jag fortfarande och advent är lätt den mysigaste tiden på året. I år har dessutom oktober-november varit två riktiga skitmånader för mig, så nu tänker jag kräma på med adventsfirandet tills det trillar porslinstomtar ur arslet på mig.

    Hoppas att dina arbetskamrater får påhälsning av Grinchen i jul! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! "tills det trillar porslinstomtar ur arslet på mig" T a c k, jag behövde det skrattet. :-)

      Det strulet är jag glad att jag sluppit, allt det där med skilda föräldrar och bonussyskon och liknande... Förstår verkligen att allt kan bli extra struligt och jobbigt då.

      Jag ska hälsa mina arbetskamrater det nästa gång de försöker sig på att pynta mitt skrivbord med krimskrams! :-)

      Radera
  7. Jag förstår precis hur du känner! Själv blir jag alltid avig när det är hets kring något, oavsett om det är sommar ("hur kan du vara inne när det är så fint väder") eller jul eller något annat... Och jag har också varit med om jobbiga saker kring jultid under senare år: för två år sedan dog min morbror i en olycka i mitten av december, samtidigt som min svärfar låg för döden hela december (han avled i början av januari). Sådant sätter ju saker i perspektiv, så att alla måsten och stress bara framstår som egentligen rätt oviktiga. För det är ju människorna man umgås med som gör att man får en trevlig jul tillsammans, inte allt det där runtomkring.

    Min blogg utropades också nyligen till en (nästan) julfri zon. Så det finns ett antal ställen där man kan pausa från julen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner liknande inför de flesta "måstehögtider", när det är krav på att man ska njuta, vara lycklig och stråla lite extra. Midsommar och semester i allmänhet är ofta så också. Men när man förknippar de ögonblicken med sorg och elände så kan det bli extra svårt.

      Jag såg det! :-) Då vet jag var jag ska gå om det blir för mycket tomtar på andra håll.

      Radera
  8. Jag har aldrig älskat julen. Hur kan man älska något som orsakar så mycket stress och osämja?

    Men så funderade jag på vad julen borde vara, och har lovat mig själv att fira den så. Utan stress, julklappar, julmat och måsten. Gärna med vänner. Ibland med familj.

    Och det fungerar! Jag tycker om MIN jul. Men jag måste fortfarande stå ut med paniken på stan och andras tjat om dyra julklappar, som de köper helt frivilligt.

    Mitt tips till alla är att ta samma funderare. Vad är viktigt?

    Min morfar gick bort på julafton. Men han var gammal och sjuk, och jag minns honom med glädje. Han var inte ensam.

    Låt julen vara vad du vill att den ska vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns en tendens till julklappshets som jag känner är lite jobbig i min familj men annars så har vi faktiskt blivit väldigt duktiga på att välja vad vi tycker är viktigt och strunta i det övriga. För som du säger, vad är viktigt? Men det är hela månaden innan man kommer dit som jag blir knäpp på. En hel månad av stress, hysteri, tomtar och Carola som liksom inte väger upp för julen när den väl kommer.

      Kanske skulle spara hela årets semester till december och bara stänga in sig så man slipper paniken. :-) DÅ skulle nog även jag gilla julen.

      Radera