Det finns en bok som följt mig och mamma genom många, många år. Vi har den i säkert fem olika upplagor, både på svenska och engelska, och kan citera alltifrån korta meningar till längre stycken. The Hotel New Hampshire av John Irving. När som helst kan mamma titta pillemariskt på mig och viska: Sorg flyter. Men nu när julsäsongen drar sig mot sitt slut så tänker jag mest på bokens storasyster Franny och hennes avsky för en annan högtid, nämligen Halloween och speciellt det året då hon råkade väldigt illa ut. För genomgående konstaterar hon: I hate Halloween... Så det är vad jag väser varje gång någon drar av en smällare eller raket utanför mitt hus. Fast med själva högtiden utbytt då. Jag hatar nyår. Att jag mest är rädd tänker jag inte erkänna högt. Men det känns ändå ganska skönt att ha en refräng.
Gott nytt bokår på er!
Vi är två om att hata nyår! För min del är det för min äldsta hunds skull. Han blir livrädd och det gör så ont i hjärtat att se honom så olik sitt annars glada jag :(. Så nyår väntar vi in inne på toaletten med musik på.
SvaraRaderaDet vore väl lättare att stå ut med om folk kunde hålla i sina raketer tills det faktiskt är nyårsafton, men det verkar ju vara smått omöjligt för en del.
Alla dessa stackars djur! Jag har två katter som blir ganska rädda men det går ändå över hyfsat fort. När min mosters hund fortfarande levde så kom vi på att han klarade sig mycket bättre ute vid tolvslaget, det var något med att han då kunde se vad som förde sådant oväsen istället för att ligga inne i (också) badrummet och vara tokförskräckt. Men det ska man kanske testa i en mindre skala innan nyårsafton.
RaderaSjälv har jag råkat ut för några otäcka ögonblick med just nyårsraketer och ser till att hålla mig inne vid tolvslaget. Förstår inte varför berusade människor tillåts hantera så farliga saker.
Samma här! Har två hundar och numera ett barn som blir rädda! Dumma folk!!
SvaraRaderaEller hur!! Så onödigt när så många blir så rädda.
Radera