Så fort det ringer på dörren förstår jag att pappa kommer dö
idag. Jag tittar upp från chatten med ett ryck. Min blick irrar
över bordet, söker pappas. Men hans ansikte har liksom sjunkit ihop, det finns
något ledset och uppgivet där som jag aldrig sett förut. Sedan inser han att
jag tittar och samlar snabbt ihop ansiktsdragen igen i ett trött leende. Men
det är för sent. Jag fattar. Det kanske bara är matbudet, säger han lågt, fast han vet
lika bra som jag att matbudet vi beställer av aldrig ringer på. Ingen ringer på hos oss. Aldrig någonsin.
Sextonåriga Elin har levt instängd med sin pappa i en etta
hela sitt liv. Allt hon vet om världen utanför har hon lärt sig genom filmer
och internet. Genom vad hon sett från köksfönstret och hört genom väggarna. Ett vanligt liv utanför lägenheten är en omöjlighet. För Elin är född med en otrolig förmåga. Eller snarare en förbannelse. Alla hon rör vid dör. Åtminstone om man får tro hennes pappa.
Jag plockade upp den här boken för att läsa på baksidan, sedan började jag läsa de första sidorna på stående fot. Det slutade med att jag låg vaken en halv natt och läste ut för att det var så oerhört spännande. Maken till text att suga in en har jag inte varit med om på länge. Boken var på riktigt helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag tycker så mycket om huvudpersonen Elin som får vara med om så otäcka saker men ändå inte förlorar sin personlighet, hon kan fortfarande vara rolig mitt i kaoset och sorgen. I större delen av boken förblir man, liksom Elin, lika ovetandes om sanningen och hur det verkligen ligger till. Det gillar jag. Men när det väl smäller till och man får veta hur landet ligger så kan jag tycka att förklaringarna har en tendens att bli lite... osannolika (nästan helt omöjligt att diskutera den här boken utan att spoila) men inte så pass mycket att det stör helhetsintrycket. Beröringen är otroligt spännande, gripande och där finns även en kärlekshistoria som är jättefin. Läs!