Den 17 juni 2012 hittades en djurskötare död bland vargarna i SÖKA-hägnet på Kolmårdens djurpark. Hon hade, som så många gånger tidigare, arbetat själv därinne; det till och med uppmuntrades från ledningens håll. Kvinnans svårt sargade kropp hittades av en kollega och man förstod tidigt att det var vargarna som dödat henne. Men hur kunde en djurskötare råka så fruktansvärt illa ut i en av de största och mest moderna parkerna i Europa? Lars Berge har skrivit en reportagebok om vargens historia, det svenska varghatet och djurparkssituationen i allmänhet - med djurparksarbetarens död som utgångspunkt. Det är ingen lättsam läsning. Många gånger fällde jag ihop boken och brast ut i ett: Näe, det här ville inte jag veta! För djurparker är inget skyddat paradis där djuren föds, lever och sedan dör av hög ålder. De trängs på för små ytor, tussas ihop i konstellationer som de själva aldrig skulle ha valt i det fria, drogas på grund av depression och avlivas ofta även om de är fullt friska. Kolmårdens upplevelse Närkontakt Varg, där grupper om människor fick betala tusen kronor vardera för att få komma in i hägnet och hälsa på de vilda djuren, pågick under många år och var en stor inkomstkälla. Parken fortsatte med arbetet trots rapporter om att både gäster och skötare blivit attackerade och bitna. Men hur kunde det gå så långt att en utbildad och erfaren djurskötare blev dödad på sin arbetsplats? Dödad av djuren hon älskade. Det är en mörk och otäck bok, men därför också så viktig. Hur ser vi egentligen på vilda djur? Men framför allt: hur behandlar vi våra vilda djur i fångenskap?
Ibland blir man något skriven på näsan och förstår snabbt i intervjuer vem som har rätt och vem som har fel och vad man själv ska känna och tycka om det. Jag tycker att Berge har rätt i sak så det är irriterande att han i för stor utsträckning vill tolka informationen åt mig. Men som helhet var detta en bok jag tyckte väldigt mycket om även om det innebar att jag lärde mig mycket som jag helst inte vill veta något om.
Jag är så väldigt nyfiken på denna! Förstår att den inte är helt okomplicerad.
SvaraRaderaJag var bara tvungen att läsa den, trots att jag visste att det skulle bli svårt.
RaderaHar läst den och måste ändå säga att jag blir skeptisk inför vissa saker. Ett konkret exempel är att han hävdar att Jan Guillou på 80-talet ville ha med en varg i TV-studion (han var programledare då). Jag mejlade Guillou och frågade och han förnekar det hela och säger att han aldrig kontaktats av denne Berge.
SvaraRaderaBerge säger också att Skansen på 80-talet hemlighöll att "kändisvargen" Pelle dog 1987. Det är också struntprat. Skansens dåvarande intendent Hans-Ove Larsson skrev året efter boken "Varg", där tar han upp det hela ganska ingående.
Ett sista exempel är att han är frågande till äktheten i Jan Lindblads filmsnutt där han slåss med en anakonda. Ändå säger han sig ha läst Lindblads böcker ingående. I sin näst sista bok "Mina tropiska världar", tar Lindblad ingående upp bakgrunden till denna händelse. Detta eftersom många genom åren ställde frågan "hur f-n kunde karl'n bara fortsätta filma dig i den situationen."
Lindblad tänkte inte ens visa denna filmsnutt, men på andras önskemål visade han den.
Så ta denna bok med åtskilliga nypor salt. Och nog får man säga att det spårar ur fullständigt när han jämför Greenpeace med terroristerna i västtyska Baader-Meinhofligan. Då tycker jag att exempelvis franska staten är större terrorister, när de sysslat med sina kärnvapenprover och som Greenpeace bekämpat!
Jag förstår hur du menar! Och misstänker att Berge valt många saker som är med i boken just för att de talar för hans sak, inte för att det är objektiva fakta. Sedan om han rent utav hittat på somligt, det kan inte jag svara för men ser det inte som någon omöjlighet.
RaderaJag misstänker att författaren är ute i ett korståg och känner att alla medel är tillåtna. Jag har haft överseende med ganska mycket då jag anser att huvudpoängen han gör är viktig, men jag har som sagt ingen möjlighet att medla eller bestämma vem som har rätt när det står ord mot ord.