Jag har inte varit med dig så länge, inte ens läst hundra sidor i Att föda ett barn men redan vrider jag mig i plågor. Du har det så svårt, oroar dig så mycket, ofta för saker du inte ens borde skänka en liten tanke. Jag tänker på hur mycket enklare ditt liv skulle vara om du slutade noja. Men jag vet, du lever i en annan tid, när människor, och speciellt då kvinnor, var tvungna att tänka på så mycket som inte bekymrar mig här idag. Vad folk ska tycka. Vad folk ska tänka. Ditt rykte. Din heder. Det är svårt för mig att förstå. Men jag gör mitt bästa och jag kämpar på. För trots att tycker att det är jobbigt, nej fruktansvärt, så måste jag ändå läsa vidare. Tack vare eller på grund av, jag vet inte vilket som är mest sant. Men fortsätter gör jag. Tack, Maj.
Jag får nog ta och skaffa de här böckerna snart, varje gång någon säger/skriver något bra om dem blir jag så sugen på att läsa dem men har inte tagit tag i det ännu.
SvaraRaderaDet tog lång tid för mig också! Men i och med bokrean så köpte jag alla tre böckerna. Riktigt roligt.
RaderaJag håller också på att läsa Att föda ett barn just nu, och flera gånger har jag känt precis som du. Kära lilla Maj, om du kunde sluta oroa dig så mycket för allt och inget, vad lättare ditt liv hade varit då.
SvaraRaderaVisst är det jobbigt! Ibland till och med på gränsen till outhärdligt. Men ändå kan jag inte sluta läsa, trots att jag till och från nästan gör det med skämskudden framför ansiktet, bildligt talat.
RaderaDen är så fin! Jag älskade Att föda ett barn och tänker läsa del två och tre i sommar. Fina, fina Maj!
SvaraRaderaJag har förresten gett dig en Liebster award (http://www.fiktiviteter.se/2015/04/28/liebster-2/)
Jättefin! Och väldigt ångestfylld. Har lite svårt att läsa långa stycken i taget.
RaderaÅh, tack! Vad roligt. :-) Det ska jag svara på så fort jag kan.