Barn 44, av Tom Rob Smith

Det var länge sedan jag läste något så innerligt mörkt och ångestframkallande. Och älskade varje sekund av det. 

Säkerhetsagenten Leo lotsar oss igenom en mordhistoria som ingen, inte ens han själv, tror på till en början. För de lever ju i ett samhälle utan brott, mord för mordets skull är något som endast existerar i det degenererade väst. Eller? När tvivlet börjar leta sig in är det omöjligt att värja sig och tillsammans med bland andra sin fru Raisa driver Leo en nationell mordutredning. Men det är med risk för livet och inte bara deras egna utan även vänner, föräldrar, grannar och kollegor är hotade. Boken bygger på en sann historia, dock flyttad några årtionden och givetvis ändrad på många sätt. 

Tror inte jag tidigare har fått en sådan insikt i hur det totalitära angivarsamhället fungerar, såsom Sovjet beskrivs i den här boken. Ångest är det enda ord jag tycker beskriver det. Jag kan inte förstå hur man överlevde i en sådan miljö. Jag känner hur min själ krymper bara av att läsa om det och jag fylls av skräck när jag försöker närma mig tanken på att faktiskt leva så. Folk dör som flugor, blir ivägskickade till Gulag, svälter och misshandlas. Många barn råkar väldigt illa ut i Barn 44, det är tungt att läsa om. Språket är väldigt lättflytande och stundtals vackert vilket gör läsningen till en stor upplevelse. Jag blir överraskad av hur historien vänder och sväljer allt med hull och hår. Man får tänka och framför allt känna sig smart! Det är viktigt i en bok som denna. Har möjligtvis ett litet problem med slutet med det är verkligen pyttelitet och inget jag kan prata om utan att spoila, så vi glömmer det. Den här boken har varit en av mina stora läsupplevelser på sistone och nu kan filmpremiären inte komma fort nog.