Spoilervarning om du inte läst den första boken i serien, Maze Runner - I dödens labyrint
När Thomas och de andra ungdomarna i slutet av den första boken äntligen tog sig ur stenlabyrinten och trodde att allt skulle bli normalt igen så kom nästa chock: testerna och prövningarna var inte alls över. Tvärtom verkar de just ha börjat. För världen har gått under, klimatförändringar och en zombieliknande sjukdom har drivit de överlevande till extrema åtgärder. De som just tagit sig ut från labyrinten har nu två veckor på sig att ta sig genom en sönderbränd öken med obeskrivliga fasor som väntar dem.
Det här var mycket bättre än den första boken! Det är grymt, våldsamt och fantastiskt obehagligt. Hungerspelen kan slänga sig i väggen vad gäller utstuderade tortyrmetoder för unga människor. Det är fartfyllt och nonstop spänning, tror inte man får en endaste lugn stund på de dryga trehundrafemtio sidor som utgör boken. Man kan aldrig vara säker på vem man kan lita på, vad som är sanningen. Det är irriterande att man hela tiden nosar på varför Thomas och de andra utsätts för alla hemskheter men ständigt skjuter svaren framför sig. Irriterande och anledningen till varför man ändå läser vidare. Möjligtvis kan det bli på gränsen till för hemskt då och då, riktigt illamåendeframkallande, men ändå sväljer jag allt med hull och hår. Vi får början till en möjlig kärlekstriangel, som jag i vanliga fall avskyr som pesten, men här ändå accepterar. Jag vet inte om det är så att jag mer och mer vänjer mig vid James Dashners sätt att skriva eller om han snabbt blir en bättre och bättre författare, men jag hoppas och tror på det senare.
Stort tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar