Så var det den där tiden på året igen. Ni vet när man ska tindra med ögonen, planera varma familjeträffar, äta gott och bara vara. Riktigt ångestframkallande. I början av varje december så tänker jag att det här klarar jag av! Nu är jag förberedd och kommer inte alls må dåligt när julafton står runt hörnet. Eller hur. 2017 tog jag mig ända till 17 december innan jag kröp ihop i min pojkväns famn och viskade att jag inte vill göra det här med jul i år, kan vi snälla hoppa över det? Jag kan inte ens förklara exakt varför julen får mig att bli så oerhört ledsen! Men jag misstänker att det hänger på alla förväntningarna som sällan eller aldrig infrias, för vi väntar på den här helgen i över en månad och ingen tillställning håller för den peppen. Samt det faktum att mormor inte längre finns med oss. Det har hon visserligen inte gjort på mer än femton år, men hon var julen för mig på ett sätt som ingen annan person kommer komma i närheten av. Att mina bonusbarn dessutom nyligen förlorat sin mamma gör att jag fasar för högtiden mer än någonsin. All julbelysning sticker i ögonen, jag kommer kräkas om jag får höra Carola sjunga en enda jullåt till och varför skickar alla samarbetspartners godiskorgar till min arbetsplats?
Ja, ni hör. Jag är långt ifrån rationell här. "Rationell" hoppade ut genom fönstret någonstans runt första advent. Just nu är jag bara riktigt glad när jag kan fly verkligheten, om så bara för korta stunder. Min favorittillflykt just nu är den tyska Netflix-serien Dark som handlar om barn som försvinner (jag vet, otäckt, men inte på riktigt), tidsresor och ett mystiskt kärnkraftverk. Rekommenderas å det varmaste.
Stackare där, hoppas det ändå kommer att kännas rätt bra. Förstår känslan i alla fall lite, jag har ingen riktigt glad känsla inför julfirandet jag heller, men jag vet att vi kommer ändå ha en rätt ambitiösfritt julfirande så jag tror nog att jag klarar av det.
SvaraRaderaTa några djupa andetag och försök slappna av, jag vet att det inte är lätt.
Och denna kommentar blev väldigt förvirrande, hoppas att du förstår att jag lider med dig.
Skönt att du ändå har något att fly verkligheten med, ska försöka kolla in den serien den verkar ju intressant. Fast jag undrar verkligen när jag kommer att ha tid med det bara.
Jag förstår precis hur du menar! Tack. :-)
RaderaJulafton brukar kännas bra men jag misstänker att jag drabbas av en rejäl nedstämdhet under december som inte försvinner genom positivt tänkande eller minskade krav (tror inte jag kan skala ner det mer än till: äta, sova, jobba). Att kalla det för depression vore nog att gå för långt, men när slutet på december är här så mår jag oftast inte alls bra. Och nej, det är inte mörkret i sig för jag älskar vinter och mörker!
Dark var verkligen helt fantastiskt! Mörkt och galet, i den allra bästa bemärkelsen.