Jag-hinner-inte-läsa-ångesten rider mig

Vart tar egentligen alla dagarna och veckorna vägen? Vad händer med all lästid som bara rinner mellan fingrarna som sand. Varje dag tänker jag att just ikväll, då ska jag hinna med åtminstone femtio sidor. Jag ska bara jobba en hel dag, ta mig hem i Stockholms rusningstrafik, klara av alla måsten vad gäller middag och tvätt och allt det andra. Sedan ska jag L Ä S A. Så händer fika hos släkten, innebandyträning för bonusbarnen, födelsedagsmiddagar för vänner, jobba över, och allt det där andra som man inte såg komma bara för en vecka sedan. Sedan slår TRÖTTHETEN till, lägger sig som en plastfilm över ansiktet och man tänker när man slår ihop boken där i sängen att: i morgon. Då! Inte ens under helgerna infinner sig den där läsfriden, jag skjuter det framför mig som om det vore något jag fasar inför, när jag i själva verket längtar som en tokig. Ska bara ta oss igenom alla "ska bara". Sedan när kvällen kommer meddelar mannen och barnen att de ska se på film, kom och var med! I hemlighet hoppas jag att det ska bli något flabbigt och grabbigt så att jag utan ursäkter kan lägga mig i sängen och läsa. Men så blir det Hunger Games och då sitter jag där med popcorn och ett glas Crush, tänker ursäktande att jag nog var för trött för att läsa ändå. För visst vill jag ju vara med dem. Också. 

Kanske måste jag ta mig ett läslov. Ett par dagars ledighet för att faktiskt hinna med all den läsning jag så hett längtar efter. Mitt nattduksbord svämmar över av nyinköpta böcker. Trots att tiden saknas slutar jag inte köpa nytt. John Ajvide Lindqvist. Jerker Virdborg. Helena Dahlgren. Snart mina vänner, snart.