Experimentet, av Catrine Tollström

En extrem dokusåpa spelas in på den otillgängliga paradisön Palawu. Deltagarna är som vanligt till störst del uppmärksamhetstörstande individer mixade med några introverter, för konflikternas skull. På öns södra sida bor deltagarna under vindskydd, äter det traditionella palmhjärtat och tävlar om att få komma till nordsidan där man bor i hotellrum, äter gott och får en ordentlig makeover, läs plastikoperationer. Som så ofta börjar det så himla bra! Grundhistorien är verkligen gastkramande. Det är fascinerande med ön där människorna är totalt utelämnade; hettan, insekterna, såren som blir infekterade på ingen tid alls. Extremt effektfullt, speciellt i kombination med de stereotypa deltagarna i dokusåpan. Men sedan blir just de schablonmässiga karaktärerna för mycket. Bimbon är på tok för mycket bimbo, feministen är otroligt arg och kortklipp och huvudpersonen tillika hjältinnan övermänskligt duktig. När sedan stereotyperna till slut kommer på skam, när bimbon faktiskt visar sig ha något innanför pannbenet har man fattat vart det barkar långt innan och blir bara trött på övertydligheten. Och alla känner på sig saker hela tiden, det är mörka dimmor, känslor av att någon iakttar en, förutsägelser. Sedan den där kärlekshistorien... De blir blixtkära på två dagar och jag vill bara slita mitt hår. Måste det alltid vara med en romantisk twist? (Kan inte folk bara få springa och dö i fred?) Men läsdrivet finns där. Det är korta, kärnfulla kapitel och man vet inte förrän på slutet vem man kan lita på. Det fanns inga som helst problem att orka läsa ut för man ville verkligen veta vem som egentligen var ond och vem som bara var mänsklig. De bra sakerna med den här boken gör att slutbetyget ändå hamnar på plus. Bara knappt, men ändå på plus. Förmodligen väldigt passande som semesterläsning på stranden.