Sju jävligt långa dagar, av Jonathan Tropper

Judd har det inte lätt. Inte nog med att han nyligen har kommit på frun i sängen med en annan man (Judds egen chef), dessutom har hans pappa har precis gått bort och han måste sitta shiva med sin högst dysfunktionella familj. I föräldrahemmet väntar mamman, tre syskon med respektive, ett par syskonbarn, grannar och vänner. Tillsammans ska de sörja i sju dagar men mycket snart börjar gammalt groll, pågående livssorger och tidigare kärlekshistorier ta fokus från den döde fadern.

Sju jävligt långa dagar är en hysterisk bok, jag skrattade högt flera gånger under läsningen då det finns många fantastiskt roliga scener. Den där Judd upptäcker sin frus otrohet är så genomskärande sorglig men ändå beskriven med så mycket humor att det är nästan omöjligt att inte ge efter för skrattet. Men boken är även fullpepprad med klichéer och ibland blir det hysteriska bara väntat och jobbigt. Man kan gissa nästan exakt hur allt kommer att lösa sig och mot slutet så läggs det mesta till rätta. Lite trist då boken har så många bra ingredienser med bland annat ofrivillig barnlöshet, otrohet och syskonkonflikter. Jag menar inte att jag vill att allt ska skita sig för alla inblandade men hade nog bättre gillat en historia med lite fler nyanser. Sedan verkar författaren enbart kunna beskriva sina karaktärer med hjälp av utseende: de är tjocka och därmed fula, eller så är de gamla och har äckliga åderbråck, eller så har de stora sexiga tuttar. Men om man kan bortse från det förutsägbara och vissa fasta mallar så har man en till stora delar riktigt rolig och fin bok framför sig.