Den andra delen i serien om Katitzi.
Katitzi har nu börjat vänja sig vid att åter leva med sin familj, ett liv som innebär ett ständigt kringflackande på vägarna. Men fortfarande är det mycket som är nytt och konstigt. Varför får barnen i lägret inte gå i skolan till exempel? Inte ens när de stannar på en plats i flera månader. Och varför är så många människor oprovocerat elaka mot dem?
Det är lustigt hur minnet fungerar. Den händelse i den här boken som verkligen etsat sig fast i mig är när Katitzi får en rejäl elektrisk stöt. Förmodligen för att ström var en av de saker jag var mest rädd för som liten, det tillsammans med eld. Men annars har många av de här historierna försvunnit ur mitt huvud. Visst att styvmamman (Tanten) slog barnen men att det var den regelrätta misshandel som jag nu ser mellan raderna, det uppmärksammade jag inte som barn. Och att storasyster Rosa blir bortgift som fjortonåring gick mig helt förbi då, jag minns väl att jag tyckte att hon var så vuxen. Rosa beskrivs som väldigt lugn angående det faktum att hon ska få en man och flytta till en annan familj medan jag som tyst åskådare många år senare sitter och kippar efter andan. Nu fortsätter jag snart med den tredje boken, Katitzi i ormgropen.
Läs även gärna Boken är tankens barns åsikter om Katitzi och Swing.
Rosa är sannerligen en karaktär som man ser på ett annat sätt vid omläsningen av serien. Jag tänkte precis som du att hon var väldigt vuxen, men hon är ju verkligen fortfarande ett barn. Det här med barnbröllop kommer ju ytterligare fram i Katitzi Barnbruden vilket är intressant (men såklart lika hemskt då).
SvaraRaderaJag upptäckte förresten nu att många av de tidigare böckerna i serien är väldigt kort recenserade hos mig, tror att jag bara spurtade fram tills de delar jag inte hade läst för att få veta slutet ;)
Rosa fick ta en vuxen roll och man ser inget i hennes beteende som tyder på den tonåring hon faktiskt var. Och när man själv är sju, åtta år så tycker man ofta att tonåringar ÄR väldigt vuxna.
RaderaEftersom jag köper alla böckerna så tar det mig längre tid än om jag skulle lånat dem, då hade förmodligen även jag rusat igenom. :-) Ser väldigt mycket fram emot de sista böckerna!
Jag har för mig att Rosas lugn förändras snart och att man då faktiskt får upp ögonen för att hon är barn. Sedan är det som du säger inte konstigt att Katitzi ser Rosa som vuxen, hon är ju trots allt flera år äldre och hon intar ju verkligen en moders roll.
RaderaVad bra, har blivit lite knäpp på att hon är så förbaskat lugn. :-) Ser fram emot lite uppror. Och exakt, både Katitzi och jag såg Rosa som vuxen när jag läste böckerna för så många år sedan.
Radera