Torka aldrig tårar utan handskar - Döden, av Jonas Gardell

Så har vi till slut kommit till Döden, sista delen i Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Som vanligt så har jag svårt, för att inte säga omöjligt, att skriva en regelrätt recension, istället blir det mer ett svammel av känslor och intryck. Då jag är sen med att publicera detta så känns det som att de flesta andra recensenter redan har nämnt både de bra och mindre bra sakerna med den här boken. Som att somliga av upprepningarna kanske har rullat ett varv för mycket, att viss symbolik är något övertydlig men att de flesta av oss ändå älskar böckerna väldigt mycket. Exakt hur mycket Gardell har gjort för historieskrivningen vad gäller de tidiga åren med HIV och Aids i Sverige kan vi bara vänta och se, men jag skulle inte bli förvånad om det här blir ett standardverk vad gäller undervisning i framtiden. De unga männen i Torka aldrig tårar utan handskar är nästan alla döende men jag har sällan läst om så levande karaktärer, de kunde lika gärna ha suttit bredvid mig i soffan eller på pendeltågssätet. Förmodligen har böckernas många upprepningar delvis som syfte att nöta in en promille av just hur hemsk och samtidigt vardaglig döden blev. Att man vid varje dödsscen, varje begravning, får känna på hur det är att tänka: jaha, igen. Och sedan skämmas över det.

Jag ser fram emot att få läsa om alla tre böckerna på rad, utan avbrott. Att se dem som en enhet istället för separata delar tror jag enbart kommer göra dem gott.

Torka aldrig tårar, avsnitt 3

Tror inte jag sett något så hjärtskärande på tv tidigare. Pauls sista julbjudning toppades endast av hans begravning och jag blev så ledsen att jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. Förstår inte, återigen, hur jag ska kunna vänta på bok två och tre i den här serien och än mindre hur jag ska kunna läsa dem utan att bryta ihop.Fast det är ju å andra sidan lite meningen med Torka aldrig tårar utan handskar, att man ska bryta ihop.

Torkar aldrig tårar utan handskar - Kärleken, av Jonas Gardell

Jag har gått runt och tänkt på den här boken sedan jag avslutade den för två veckor sedan, har läst om vissa delar och tidvis låtit den vila på nattduksbordet. Förstår inte hur jag ska kunna skriva en sammanhängande recension om något så rasande argt och kärleksfullt, för jag har bara känslor angående Kärleken, inga rationella tankar. Men jag gör väl ett försök.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken handlar om när HIV kom till Sverige i början av åttiotalet och speciellt handlar det om två unga killar. Rasmus växer upp i den värmländska byn Koppom där han alltid är utanför trots föräldrarnas kärlek och omsorg, och så fort han tagit examen så flyttar han till moster i Stockholm. Nitton år gammal börjar han utforska den lilla storstadens tillhåll för homosexuella. På en julfest träffar han Benjamin som är ett Jehovas vittne. Benjamin har länge försökt dölja och förneka det han innerst inne alltid vetat om men när han möter Rasmus så går det inte längre. Samtidigt sprider sig smygande symptom bland Rasmus och Benjamins vänner, de känner sig krassliga, har svårt att äta på grund av sår i munnen. Ingen förstår allvaret eller kopplar ihop det med de rapporter som kommit från exempelvis USA där folk dött av en ny ”bögpest”.

Vissa saker bränner sig fast extra hårt, som meningen ”Vi minns dig som du var”, som ofta stod i dödsannonserna. Alltså när du var barn, bodde hemma och inte var bög. Vi bortser från allt det som du valde själv för ditt liv när du blev gammal nog. Vi väljer att se det jaget som inte hade något val.

Gardell har en otrolig förmåga att väva in upprepningar i texten, små ord och meningar som dyker upp här och där och liksom vaggar in en i en falsk säkerhet. Man tror att man vet vad som ska komma men på det tredje varvet så har orden plötsligt bytt betydelse och man får dem i ansiktet likt en örfil. Det är en teknik jag känner igen från hans tidigare böcker men jag blir lika andlös varje gång, det är vackert och skoningslöst. Rått. Det här är tveklöst det bästa Jonas Gardell har skrivit. Alla nerverna ligger och darrar ovanpå boksidorna och hur han har fått ur sig det här utan att bli galen av ilska och sorg vet jag inte. Men samtidigt är det så där fint att man inte vet om man ska skratta eller gråta, ibland gjorde jag både och, samtidigt.

Ett dygn senare...

...så är Kärleken del 1 i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell utläst. Låg vaken till tre i morse, delvis på grund av den envisa snuvan som gör att jag får svårt att andas om jag ligger ner, men även för att boken var så jäklarns bra. För jo - förväntningarna höll. Ibland snörvlade jag inte enbart av förkylningen, det är en sådan fin, sorglig och grym bok! Den beskriver så väl allt man gör i kärlekens namn, i föräldraskapets namn, men att det kanske inte räcker. Den beskriver ett kallt åttiotalssverige som fanns när jag var barn och som jag är glad att jag var för ung för att uppleva på riktigt. Förstår inte riktigt hur jag ska kunna samla tankarna för att skriva en riktig recension senare, men jag har tid på mig. Nu lämnas boken vidare till mamma som väntat lika ivrigt som jag på den här stunden.

Stoppa allt, nya Gardell har landat!

Peppen har varit enorm, detta är årets mest efterlängtade bok för mig. Har försökt att inte gå overboard med höga förväntningar, för jag vet att det ofta blir besvikelse då, men jag tror ändå inte jag har lyckats hålla det på en okej nivå. För kom igen, det är ju en ny Jonas Gardell! Läste en fantastisk intervju med honom i nya ViLäser som kom igår och i morse när sms:et om att boken fanns att hämta på ICA kom så gick jag omedelbart och hämtade den. Hade egentligen tänkt spendera dagen på soffan med att dricka juice, snörvla, klia myggbett och läsa serier, då jag tydligen drog på mig en sommarförkylning i lördags. Så kan det gå när man kramar ett tjugotal småbarnsföräldrar och sitter utomhus i alldeles för tunna kläder för länge: alla nya bakterier har just nu en brakfest i min kropp. Men, men, härmed avbryts Hetero i Hägersten, Theos ockulta kuriositeter och Röda rummet. Nu ska jag läsa Torka aldrig tårar utan handskar!

(Är till och med så otålig att börja läsa att jag inte ens orkade ta en ordentlig bild. Fanken, den blev suddig! Och katten ser enbart sur ut. Äh, strunt samma.)

Förhandsbeställning av Kärleken

Gick in hos Adlibris för att slösurfa lite (har absolut ingenting att göra på jobbet) och blev alldeles till mig när jag såg att Jonas Gardells nya bok har släppts för förhandsbokning. Se HÄR. Blir nästan tårögd bara jag läser bokens beskrivning eller hör Jonas själv berätta om handlingen. Ser så otroligt mycket fram emot det här.

Ny Jonas Gardell!

Fick glädjerysningar längs med ryggraden när jag i DN läste att Jonas Gardell i sommar utkommer med en ny roman, den första sedan Jenny 2006. Äntligen! Det kommer att komma tre böcker om AIDS-epidemin på åttiotalet: Kärleken, Sjukdomen och Döden, detta under samlingsnamnet: Torka aldrig tårar utan handskar. På Norstedts beskrivs serien bland annat så här:

Torka aldrig tårar utan handskar är en engagerad, passionerad och förtvivlad skildring av 80-talets Stockholm, om människor som för första gången i historien börjat gripa efter sin frihet och om en sjukdom som bryter ut och hotar att döda alla.

Jag var väldigt liten när AIDS blev känt men även jag minns paniken, förvirringen och skräcken. Den där första tiden innan man förstod hur det spreds var fruktansvärd men fortfarande idag behandlas många sjuka med förakt. Min mosters bästa kompis arbetade med AIDS-drabbade i Stockholm där på åttiotalet och hennes berättelser var förfärliga. Det fanns perioder när det dog någon nästan varje dag och det fanns lite eller inget de kunde göra för att lindra plågorna. Länge var det en avdelning utan hopp. Jag har tidigare inte läst något om den här händelsen i Sverige, har det skrivits skönlitteratur om det tidigare?