onsdag 3 maj 2017

Kulturkollos veckoutmaning: Orättvisa och förtryck

Ett för mig väldigt lämpligt ämne på Kulturkollo den här veckan, nu när jag precis börjat se tv-serien The Handmaid's Tale skriven av Margaret Atwood, på HBO Nordic, samt bestämt mig för att läsa om boken. Hittade den inte i mina hyllor så jag gick in på Adlibris och beställde den på nytt, den här gången på engelska. 

Den här serien är så isande obehaglig att min pojkvän såg ett halvt avsnitt och sedan bestämde sig för att det räckte. Och visst är det grymt, becksvart och så gastkramande läskigt att man tappar andan, flera gånger per avsnitt. Vi befinner oss i ett framtida USA där (påhittade?) terroristattacker har lett till undantagstillstånd, lagändringar och slutligen diktatur. Som fattig kvinna har man ingen rätt till något, inte ens sitt eget liv. Bara om man fortfarande är fertil, något som ytterst få fortfarande är, har man en chans att leva som livegen i en rik familj som inte kan få egna barn. Man blir våldtagen och om man har "turen" att bli gravid och det mot alla odds föds ett friskt barn så får man lämna det ifrån sig och fortsätta till nästa familj. Homosexualitet är förbjudet och "könsförrädare" avrättas offentligt. Allt är så tröstlöst, så hjärteknipande och rått. Att se på den här serien är som att få den oskyddade själen gnuggad mot sandpapper. Men samtidigt är det det bästa jag har sett på många, många år. 




6 kommentarer:

  1. Det låter hemskt, vet inte om jag varken vågar läsa eller se den :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR jättehemskt, men också riktigt jädrans bra! Till och med ångesten har ångest i den här serien.

      Radera
  2. Boken är jättebra, men jag tror inte att jag klarar av att se det på film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår verkligen om man inte orkar se. Men jag ser fram emot att läsa om boken.

      Radera
  3. TV-serien är så otäck att jag blundar mest hela tiden. Otäckt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg avsnitt fyra idag, med magknip. På något konstigt sätt så är det ändå värt det otäcka.

      Radera