Kulturkollos veckoutmaning: För det första, för det andra, för det tredje...

För det första: kom på tre film/boktitlar som innehåller talet tre.
För det andra: kom på tre film/boktitlar som innehåller talet sju.
För det tredje: kom på tre film/boktitlar som innehåller talet tretton.

Kommer inte upp i tre av varje, men åtminstone två!

3

Någon mer som kommer ihåg den här pärlan av Caroline B. Cooney? Jag tror jag läste den åtminstone tio gånger under tonåren. Janie är som de flesta andra sextonåringar, hon har vänner och går i skolan. Men så en dag ser hon en bild av en saknad flicka på baksidan av ett mjölkpaket, en flicka som försvann tolv år tidigare och fortfarande söks av sina föräldrar. Det är något med den prickiga klänningen som flickan har på sig som är skrämmande bekant... Just den klänningen var ju Janies favoritplagg! För Janie är den saknade flickan. Boken heter Saknad: Jennie 3 år och hamnade nu i och med den här veckoutmaningen ganska högt upp på min omläsningslista!

Sedan en klassiker som jag inte läst på många, många år: De tre musketörerna av Alexandre Dumas. För mig är det ganska svårt att skriva om boken när alla filmer, speciellt de som gjordes när jag var i tonåren och hade Keifer Sutherland och Charlie Sheen i huvudrollerna, har företräde i mitt huvud. Ärligt talat är historien väldigt hjältefixerad och pintjock med tröttsamma manliga ideal men jag gillar ändå den historiska tidpunkten.

7

Jag fuskar lite och väljer en bok som var min reboot vad gäller ljudböcker, den allra första jag lyssnade på när jag skaffade Storytel för något år sedan. Boken heter The Spook's Apprentice medan filmatiseringen fick heta Seventh Son. Den handlar om trettonårige Tom som är den sjunde sonen till en sjunde son och får en magisk utbildning av en "Spook", en man som åker landet runt för att bekämpa spöken häxor och boggarts. Läs gärna boken men låt filmen vara, den var ganska usel. 

En bok som jag ännu inte har läst men gärna skulle vilja är Flickan med sju namn: min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee som handlar om författarens flykt från den totalitära kommunistiska regimen. Blott sjutton år insåg hon att hon blivit hjärntvättad och flydde från Kina, bara för att inse att hon inte kunde komma tillbaka och att hon riskerade sina familjemedlemmars liv. Något jag förhoppningsvis kommer lyssna på i sommar!

13

Ännu en högt älskad favorit. The Secret Diary of Adrian Mole Aged 13 3/4 av Sue Townsend. Det är få böcker som liksom denna fått mig att skratta lika mycket som de fått mig att vrida mig i plågor. Stackars Adrian har det inte lätt. Han tycker själv att han är den mest intellektuelle unge mannen i skapelsens historia men trots detta vägrar BBC publicera hans dikter. Han är kär i Pandora men det verkar obesvarat. Hans mamma verkar dock ha ett ganska livligt kärleksliv i och med beundraren Mr Lucas, men vad tycker Adrians pappa om det hela? De bor ju ändå ihop som man och hustru. Och så vidare, och så vidare. 

Jag fuskar lite till och väljer en tv-serie! Warehouse 13. En science fiction-serie som fanns i fem säsonger och som trots sin ofta låga budget ändå lyckades leverera något som man trodde på med hjärtat, även om ögat då och då avslöjade illa dolda blixtlås eller sopiga specialeffekter. Vi får följa två före detta FBI-agenter efter att de blivit rekryterade till specialavdelningen Warehouse 13 och hur de upptäcker en värld de inte trodde fanns. De är anställda för att leta artefakter, föremål laddade med händelser och kraft som gör dem potentiellt farliga. Till sin hjälp har de givetvis flera agenter och de är alla placerade i en enorm lagerbyggnad (därav namnet på serien) i vilken alla föremål lagras men även måste beskyddas från intrång och stöld. Som jag skrev tidigare så är det en serie som egentligen är ganska plastig men som jag ändå föll handlöst för.

Kvinnan som gick till sängs i ett år, av Sue Townsend

När Evas två barn börjar på universitetet och därmed flyttar till en annan stad så lägger hon sig i sängen och vägrar gå upp. Hon tänker faktiskt inte stiga upp förrän om ett år. Evas man Brian vet inte riktigt vad han ska ta sig till och eftersom han aldrig tidigare tagit hand om hushållet och mest spenderat tid med sin älskarinna så får han det minst sagt knivigt. Vem ska nu laga julmiddagen och köpa alla presenter? Han tror att Eva bara vill ha uppmärksamhet och funderar på om det är möjligt att ha förlossningsdepression i sjutton år. Men ryktet om Evas sängliggande sprider sig snart och folk börjar vallfärda för att ta del av hennes visdom, de ser henne som en ängel eller helgon. Innan familjen vet ordet av är huset belägrat av människor som vill ha privata audienser hos kvinnan i sängen. 

Jag har fortfarande lite svårt att förstå att Sue Townsend är borta och att det inte kommer komma fler underfundiga och hysteriskt roliga romaner från hennes penna. Att läsa denna sista  bok var både underbart och sorgligt. Satiren är lika vass här som den en gång var i Adrian Moles dagböcker. Precis allt får en släng av sleven: familjelivet, singellivet, att ha en älskarinna, att gå på universitetet. Riktigt länge är det riktigt bra. Men så kommer vi till det berömda men:et. Jag tycker att somligt dras alldeles för långt. Tvillingarnas "vän" Poppy är en av dem. Hon är fullblodspsykopat men beskrivs som jobbig och en aning quirky. Sedan vill jag inte spoila men det som händer med tvillingarna förstår jag inte alls, glömdes ett eller ett par kapitel bort? Det är alldeles för mycket prat om hur alla ser ut, hur vackra eller fula de är och huvudpersonen Eva är givetvis vackrast av dem alla. Detta påpekas om och om igen. Efter ett tag vill jag skrika att jag skiter i hur snygg hon är! Fullkomligt ointressant. Slutet känns som ett hastverk, som att författaren kom på att hon närmade sig fyrahundra sidor och var tvungen att knyta ihop säcken. Men fram tills att det var ca femtio till åttio sidor kvar så njöt jag stort av den här romanen, jag till och med skrattade högt flera gånger. Humorn blandas med ett mörker som gör att det känns väldigt verkligt.

Påskläsning

Jag och mamma gick och köpte oss fyra pocketböcker till priset av tre. Som vanligt när vi väljer så måste det vara titlar vi båda vill läsa och den här gången blev det dessa. Kvinnan som gick till sängs i ett år av Sue Townsend har jag börjat på och än så länge, ca hundra sidor in, är det exakt den typ av humor som jag alltid älskat henne för. Steglitsan av Donna Tart var mammas förstaval men självklart något jag också är väldigt nyfiken på. Therése Söderlinds Vägen från bålberget har jag velat läsa sedan jag hörde författaren tala under "Litteraturens långa natt" och slutligen Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem var ett måste efter hans tidigare böcker som var fantastiska. Så: mycket läsning, mycket påskmust och kaffe. Hoppas ni har en bra helg.

Sue Townsend är död

Jag var inte hemma i helgen så jag läste Dagens Nyheters Boklördag först igår kväll. Det högg till lite i hjärtat att få veta att Sue Townsend gick bort den tionde april. Konstigt nog stod jag samma dag på Pocketshop på Centralen och höll i hennes sista bok, Kvinnan som gick till sängs i ett år, och tänkte att den här ska jag läsa men sedan lade jag den ifrån mig. Nu måste jag se till att köpa den snart. Jag och mamma älskade böckerna om Adrian Mole, vi läste dem om och om igen och idag har jag plockat fram den allra första och sitter och bläddrar och fnissar lite för mig själv. Sue Townsend blev 68 år.

"Söndagen den 11 januari.

Nu vet jag att jag är intellektuell. Jag såg Malcolm Muggeridge på TV igår kväll och jag förstod nästan vartenda ord. Allt stämmer. Ett dåligt hem, undermålig kost, motvilja mot punk. Jag tänker skaffa mig ett lånekort på biblioteket och se vad som händer. Det är synd att det inte bor fler intellektuella här i närheten. Mr Lucas har manchesterbyxor men han är i försäkringsbranschen. Typiskt!"

Min hemliga dagbok, Adrian 13¾ år