Fever Pitch, av Nick Hornby

Fever Pitch är författaren Nick Hornbys kärleksförklaring till det engelska fotbollslaget Arsenal. Från det allra första besöket på Highbury på sextiotalet när hans pappa försökte hitta en gemensam aktivitet efter föräldrarnas skilsmässa, till tusentals matcher senare i början av nittiotalet när han bodde ett stenkast från hemmaarenan. Han betar av allt som en icke-fanatiker kan behöva veta och framför allt detta stora varför som familj, vänner och bekanta aldrig förstått. Varför är en lördagsmatch viktigare än dop, bröllop, fester och middagar och han kan faktiskt inte komma fram till något tillfredsställande svar. Inte för en utomstående. Fast det är en del av svaret, det går faktiskt inte att förklara.

Varje kapitel har en titel, en undertitel (en specifik match) och ett datum. Exempelvis:

Examen

Arsenal - Ipswich 14.10.72

På det här sättet går han igenom trettio år av sitt liv med Arsenal som nav. Han betar av jobb, politik, familjeliv och krig och han sätter fingret på något viktigt på vägen dit, han beskriver hur vi som älskar och följer ett lag stundtals hatar det nästan lika mycket som motståndarna. Hur vi hatar oss själva som om och om igen utsätter oss för plågan som varje förlust innebär men att det ändå är värt det.

Jag har årskort på AIK Fotboll. Tillsammans med tre vänner ser jag de flesta hemmamatcherna på Råsunda och vi försöker komma iväg på åtminstone en bortamatch per säsong. Ofta när bekanta får veta vilket lag jag följer så kommer allt det dåliga upp. Och visst, jag har sett Black Armys tifo försvinna i storskalig brand på Norra läktaren, klackmedlemmar kicksparka andra klackmedlemmar ned för trapporna, fullskaliga upplopp på väg till och från arenor, rusande polishästar, bengaler och kravallutrustad polis. Jag har sett slagsmål mellan vuxna män på den Östra läktaren som ändå anses som lugna platser. Men det har alltid varit en promille av vad fotboll är för mig, det har varit försvinnande litet. Ändå är det vad många människor ser framför sig när jag tar på mig halsduken för att åka på match. Killarna jag går med har aldrig ens tänkt tanken att använda nävarna mot någon, mina fotbollskompisar är de som blir hotade med stryk av andra aik:are när de ber dem att inte skrika så många könsord. För vi är en del av den ickevåldsam majoriteten, som de allra flesta på läktaren, och Fever Pitch beskriver den majoritetens känsla inför spelet, därför har jag älskat den här boken. Rekommenderas till sportälskare och deras familjer.

Efter tjejmiddag en regnig tisdagskväll behöver man...

...komma hem till en massa nya böcker givetvis. Lade in en beställning för att... ja, behöver man verkligen en anledning? För att det är sommar kan vi säga. Det bidde:

Svärdets Makt av George R.R. Martin eftersom säsongsavslutet på teveseriens andra säsong fick mig att längta efter mer.

Fever Pitch av Nick Hornby då fotbollssäsongen äntligen är igång igen och jag insåg att trots att jag älskar filmen (den från 1997 med Colin Firth, INTE den amerikanska remaken från 2005) så har jag aldrig läst boken. Och då älskar jag ändå Hornbys andra böcker.

Sargassohavet av Jean Rhys efter att Bokstävlarna hyllat den.
Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi har jag velat ha sedan första gången jag såg den, men efter att Schitzo-Cookie's Bokblogg skrivit en positiv recension så hamnade den ännu snabbare på inköpslistan.

(Notera tassen högst upp i bild. Det är helt omöjligt att lägga upp böcker på bordet för fotografering utan att få med en bit av en katt.)