Kalldrag är en historia om utanförskap; om att komma som ny till en liten bruksort där ingenting någonsin ändras men även om att vara marginaliserad trots att man bott där hela sitt liv. Det börjar riktigt bra med beskrivningar av de personer som man får lära känna. Therese och John kommer från Stockholm och flyttar in i direktörsvillan, ett hus som ligger vid foten av Lyktberget, en plats där något fruktansvärt hände för sextio år sedan. Den lokala sägnen berättar att gruvarbetaren Pär Klang sprängde sig in i en underjordisk grotta varifrån onda krafter släpptes lösa. Och det är i beskrivningarna av detta som jag tror att jag hamnar lite snett, av någon anledning så förväntade jag mig mer gruva utav berättelsen som helhet. Therese är hemmafru och skolar in dottern Sara på dagis medan John spenderar mer och mer tid på sitt jobb som VD på det lokala stålverket, han är faktiskt inte hemma alls. Även detta förvirrar mig, att de två huvudpersonerna inte beter sig logiskt, med mina ögon sett. Kanske kom jag bara in snett i Kalldrag, men jag tycker inte att det är särskilt läskigt heller. Jag som verkligen ville bli rädd! Det är välskrivet med bra tempo, bara inte vad jag förväntade mig.
Stort tack till Hoi Förlag för recensionsexemplaret!
