Först vill jag utfärda en spoilervarning för de som inte läst Den vita katten men vill göra det, ni får återkomma och läsa den här recensionen senare.
"Det är inte för att jag inte vet att det är en dum idé. Det är bara det att dumma idéer verkar ha fått bättre grepp om mig på sistone. Jag kryper ner under täcket. Det är varmt av hennes kropp och doftar av henne – tvål och en svag nyans av aska."
Cassel Sharpe har fått veta att även han är en berörare, kanske den mäktigaste av dem alla, och att hans bröder manipulerat hans minne för att få honom att glömma de brott han begått. För Cassel kan transformera vad och vem som helst till något helt annat och precis när han tror att han tagit sig ifrån den världen finner han sig mer inblandad än tidigare. Och det är inte lätt att sköta skolan samtidigt som både maffian och FBI försöker rekrytera honom, vem kan han lita på, egentligen?
Jag gillar det här. Nej, jag gillar det här väldigt mycket. Precis som i den första boken så är det intelligent, roligt, sexigt, spännande och svart. Är hur förtjust som helst i huvudpersonen Cassel och hans vänner Sam, Daneca och Lila, de är alla så… levande. Ingen är sådär perfekt utan tvärtom är de väldigt mänskliga i sina handlingar och det de säger. Motsägelsefulla. Att Cassel dessutom är en con artist av rang är helt fantastiskt roligt, han är absolut ingen helhjärtat god person och det får mig bara att älska honom mer. Jag uppskattar även mörkret och svärtan i de här böckerna, döden och sorgen är ständigt närvarande och handlingar får konsekvenser som inte försvinner med hjälp av magi eller kärlek. Saker är som de är och tillåts vara det, man får känna alla känslor utan lindring. Inte helt vanligt i en ungdomsbok. Så nu längtar jag efter den tredje boken väldigt mycket!
(Framsidan är något bättre än den till Den vita katten, för sämre kunde det knappast bli. Men bra är det fortfarande inte.)
Stort tack till B|Wahlströms Förlag för recensionsexemplaret!
