Döda flickors dans, av Rachel Caine

Det här är del två i serien med Vampyrerna i Morganville.

Jag vet inte riktigt hur mycket jag ska avslöja om handlingen då allt hänger så tätt ihop, det är lätt att säga för mycket. Men Claires tidigare osäkra existens i Glashuset är nu mer permanent och äventyret bokstavligen rasar vidare. Shanes pappa dyker upp i staden tillsammans med sitt mc-gäng och allt blir om möjligt ännu mer otrevligt än tidigare. Jag är glad att jag hade tvåan hemma för när den första boken slutade mitt i en spännande scen reste jag mig med ett tjut och rusade fram till högen med olästa böcker för att rafsa fram Döda flickors dans och fortsatte läsa praktiskt taget ståendes mitt på vardagsrumsgolvet. Så där får man nästan inte göra! Det finns inte många tillfällen att hämta andan i den här boken, actionscenerna avlöser varandra i en strid ström och kanske, bara kanske, blir det lite för mycket. Det skulle behövas små öar av lugn när man kan lugna ner hjärtat och smälta allt, detta var väldigt bra gjort i första boken men saknas här.

Jag berömde kärleksscenerna redan i den första boken och det blir faktiskt bara bättre och bättre. Håller med Swedish Zombie om att Shane är väldigt mycket mer återhållsam än vad jag trodde var möjligt av en artonårig kille, allt verkligen glöder av kåthet ibland. Men jag gissar att det hänger ihop med det jag skrev om Glashuset, nämligen att de tre artonåringarna får stå för något slags Voice of Reason som faktiskt fungerar då målgruppen för böckerna är i de yngre tonåren. En tretton- eller fjortonåring sväljer nog det bättre än vad jag gör då en artonåring i deras värld är vuxen. Och samtidigt så är hångelscenerna helt perfekta för som jag minns så var man i den åldern som böckerna riktar sig inte alltid helt redo att läsa om detaljerat sex men gärna det som leder fram till det. Stort beröm till författaren som vågar skriva om vilka hormonslavar tonåringar är! Måtte vågen av kyska amerikanska ungdomsböcker vara över.

Någonstans i mitten av boken fick jag en liten lässvacka. Jag tänkte att nyhetens behag gått över men tji fick jag, hade inte mer än tänkt den tanken förrän jag återigen knappt kunde släppa boken. Händelsen som boken har fått sitt namn ifrån är otrolig, som en blandning mellan en collegeskräckrulle och informationsfilm om vad man absolut inte bör göra när man är en sextonåring på fest med äldre killar. Att vampyrerna nu också börjar bli lite mer nyanserade är spännande, det bådar gott. Måste jag börja läsa vuxenböcker nu igen eller får jag rusa iväg till SF-bokhandeln (ett tilltag som aldrig är bra för min plånbok) och köpa fler Morganvilleböcker på engelska redan idag efter jobbet?

Stort tack till Styxx Fantasy för recensionsexemplaret!

Glashuset, av Rachel Caine

Claire är sexton år (Jag är sexton och ett halvt, och jag tänker inte ge upp. Det har jag aldrig gjort.) när hon kommer till Morganville, Texas för att gå på college. Då hon är yngre än de andra som går första året blir hon placerad i vad som anses det säkraste elevhemmet på området, ett med bara tjejer. Men väldigt snart blir det uppenbart att det förmodligen är den farligaste platsen hon kan befinna sig på. Efter att ha fått ordentligt med stryk av Monica, den tjej som med järnhand styr skolområdet, flyr Claire till ett boende utanför campus. I Glashuset bor Michael, Eve och Shane och de ger Claire en plats där hon kan känna sig trygg. Men väl där får hon även lära sig att staden inte är så sömnig som hon först trodde utan full med vampyrer som brukar befolkningen efter lust och behov. Och vad är det för mystiskt med rumskamraten Michael som bara dyker upp på nätterna men verkar försvinna om dagen? Claire försöker sköta skolarbetet men det blir snart märkbart att hon inte bara retat upp Monica utan även mörkare krafter i staden.

Som jag skrev tidigare så tror jag att jag läste den här boken vid e x a k t rätt tillfälle, har en känsla av att det skulle ha kunnat bli jättefel om jag känt mig det minsta bitter. Men nu bara älskar jag. Älskar! Claire är allt det som de flesta tonåringar brukar vara, inklusive alla motstridiga känslor och attribut. Hon tillåts vara både stark och svag på samma gång men framförallt så har hon en egen inre röst som hon lyssnar på oavsett vad andra (föräldrar, kompisar, killar, lärare) säger till henne. Ibland går det givetvis käpprätt åt skogen men hon tillåts utvecklas utan att styras av andra och då står jag ut med att hon ibland är en skopa irriterande. Det behövs fler enerverande tjejer i litteraturen. Jag är även väldigt förtjust i själva staden Morganville. En stekhet stad i öknen där till och med somliga av husen har sin egen karaktär, men som är en plats som bär på en fruktansvärd hemlighet. Glashuset är en ganska våldsam bok men våldet har alltid konsekvenser som inte glöms bort efter ett par sidor. Och så gillar jag väldigt mycket att personerna har känslor, även sexuella sådana, som beskrivs och gestaltas utan vidhörande moralpanik. Det är inte vampyrerna som står för det romantiska och även det är ett plus i kanten för mig, blodsugarna förblir otäcka.

Glashuset riktar sig till (yngre) tonåringar och med det i åtanke så retar jag mig inte så jättemycket på att de tre ”äldre” karaktärerna faktiskt inte är mer än arton år någon av dem. Ur min urgamla synvinkel så är även de nästan fortfarande barn och hur sjuttsingen kan de bo själva i ett stort hus? Men om man är tretton, fjorton så ter sig artonåringar väldigt vuxna och mogna och för att killarna ska kunna vara intressanta ur en romantisk synvinkel så får de inte vara för gamla för Claire, så jag får nog bara svälja det. Fast det var nog det enda som skavde lite. Nu slänger jag mig genast på nummer två i den här serien, Döda flickors dans, och gläds åt att det finns hela elva stycken totalt. Gillar jag även tvåan så gissar jag att jag kommer börja köpa resterande på engelska. Orka vänta på översättning.

Har inte hittat någon som gillat så mycket som jag gjorde men här är några andra som har läst: Fiktiviteter, Swedish Zombie, En Bokcirkel För Alla, Eli läser och skriver.

Vampyrer och trånande tonårsflicka

Den här veckan verkar det bli enbart YA, jag läser The Hunger Games hemma innan jag ska sova och pendelbok är Glashuset av Rachel Caine. Tror det är tur att jag var på helt rätt humör för den sistnämnda för om jag inte var beredd på trånande tonårsflicka och bleka vampyrer så skulle detta kunna gå åt pipsvängen. Men just nu till och med längtade jag efter det ovanstående så Claire är sådär perfekt vanilla (i väntan på de hjältedåd som jag gissar kommer) och de söta pojkarna är otroligt söta.

Hon hade aldrig hört livemusik förut, inte på plats, inte så här. Han var… wow. Han var underbar.

Precis vad jag behöver efter tre böcker om seriemördare och sorg.

Vinn vampyrbok hos Swedish Zombie

Se där, en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva...

Kika in hos Swedish Zombie där du kan vinna Glashuset av Rachel Cain i en utlottning. Förlaget Styxx har som vanligt en rasande snygg design på sina omslag.

Delar av SF-bokhandelns beskrivning av boken:

När smarta sextonåringen Claire Danvers kommer till Morganville för att studera tror hon att hennes största problem är de elaka tjejerna i studenthemmet. Men det visar sig snart att det finns mycket värre saker att frukta i Morganville. Staden är sedan länge ett högsäte för vampyrer och det är de som är den verkliga makten bakom allt som sker i området. Den som inte har en vampyrs beskydd är ett vandrande mellanmål och ingen lyfter på ögonbrynet om några av collegets studenter "försvinner".