- Don't blink. Blink and you're dead. They are fast. Faster than you can believe. Don't turn your back, don't look away, and don't blink. Good luck.

Spoilervarning.




Doctor Who, säsong 3 - 2007.

Tänkte ge mig på en lite annorlunda genomgång av säsong 3, nämligen baserad på citat och några huvudteman för serien.

Kaos
Donna Noble: Where am I? I demand that you tell me, right now where I am!
The Doctor: Inside the TARDIS.
Donna Noble: The what?
The Doctor: The TARDIS!
Donna Noble: The what?
The Doctor: THE TARDIS!!
Donna Noble: The what!?
The Doctor: It's called the TARDIS!
Donna Noble: That's not even a proper word! You're just saying things!

Jag är riktigt förtjust i Donna Noble. Hon är gapig, självständig och helt galen. Ser verkligen fram emot säsong 4 där hon är följeslagare istället för att som i säsong 3 enbart dyka upp i julavsnittet, The Runaway Bride.

Kärlek
Martha Jones: You had to, didn't you? You had to go and fall in love with a human. And it wasn't me.

Första gången jag såg säsong 3 så var jag inte alls så förtjust i Martha Jones. Men nu när jag ser om hela klabbet så tror jag att jag förstår varför - hon kom för nära inpå Rose. Martha kunde därför inte bli något annat än en rebound-tjej, inte för Doktorn och inte för publiken. Nu när jag har lite distans till allt så bränner Marthas citat här ovan, från avsnittet Human Nature, ända in i hjärtat.

(Förresten jättekul att man känner igen folk från andra serier nu när man ser om Dr Who. Någon annan som noterat att Viserys Targaryen från GoT är samma skådis som Baines från det här avsnittet?)


Sorg
Kathy Nightingale: What did you come here for anyway?
Sally Sparrow: I love old thing. They make me sad.
Kathy Nightingale: What's good about sad?
Sally Sparrow: It's happy for deep people.

Ett av de bästa avsnitten av Doctor Who, någonsin. Blink. Skrivet av Stephen Moffat som även är ansvarig för andra av mina favoriter, exempelvis The Girl in the Fireplace och i säsong 4 otroliga Silence in the Library. Jag får rysningar av det här avsnittet som har allt: tidsresor, folk som fastnat i fel årtionde, kärlek, sorg, död och en av de obehagligaste skurkarna: stenänglarna. Att sedan fantastiska Carey Mulligan spelar huvudroll skadar liksom inte.

Humor
The Doctor: And Utopia is?
Professor Yana: Every human knows of Utopia. Where have you been?
The Doctor: Bit of a hermit.
Professor Yana: A hermit with friends?
The Doctor: Hermits United. We meet up every 10 years, swap stories about caves. It's good fun.

Trots allvaret som ofta får råda i Doctor Who så är det även hysteriskt roligt många gånger, jag skrattar högt åt underfundigheter, onliners och humoristiska situationer. Som i avsnittet Utopia. Det börjar ganska lättsamt men blir snabbt extremt allvarligt och man undrar faktiskt på riktigt om allt verkligen kommer att ordna sig. Men det är det jag älskar med Doctor Who - att man aldrig riktigt får vara säker.

- I'm the Doctor. And I just snogged Madame de Pompadour.

Spoilervarning. Givetvis.


Doctor Who, säsong 2 - 2006.

Det är något så ofantligt tryggt med Doctor Who's ickevåldsfilosofi, man bara vet att allt kommer att ordna sig trots att Doktorn kliver in mitt emellan Daleks och Cybermen. Obeväpnad. Men man får aldrig vara trygg i den benämningen att saker aldrig förändras för det ligger i Doktorns natur att regenerera och hans följeslagare byts obönhörligt ut. Så i början av säsong två säger vi hej till underbare David Tennant men i sista avsnittet säger vi hej då till Rose. Många känslor blir det.

När Rose skrattar så ler hela världen, när hon är ledsen så fulgråter hon verkligen, mascaran rinner som på alla andra, inga Hollywoodfasoner här inte. Hon känns äkta. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och saknar henne varje gång jag sätter mig ner för att se ett avsnitt efter säsong två. Men samtidigt så är förändringarna delar av tjusningen med den här serien.

Ett par favoritavsnitt:

• Tooth and Claw

Artonhundratal, drottning Victoria och varulvar. Kan det bli bättre?

• Love & Monsters

Några av de bästa avsnitten i Doctor Who är de när vanliga människor spelar huvudrollerna och Doktorn med följeslagare enbart sniffar runt i periferin. I säsong tre kommer ett av de bästa avsnitten någonsin, modellerad efter den här mallen: Don't Blink.

• The Girl in the Fireplace

Ett av de finaste och samtidigt sorgligaste avsnitten på de säsonger jag sett hittills. Madame de Pompadour, sjuttonhundratalsklänningar och längtan. Så. Vackert.

Nämen jag fortsätter väl med säsong tre då. Har ju lite mer än ett dygn innan jag måste glida ur tunikan, klä upp mig och infinna mig på ett bröllop.

– He’s not my boyfriend, Mickey! He’s better than that, he is much more important. *

Som vanligt: spoilervarning!

Doctor Who, säsong 1 - 2005.

Vi börjar med The Doctor's Theme. Bara för att den är så vacker.

Först några tankar i punktform.

• Vet att Bille Piper som Rose blir smalare senare men här i säsong ett så är hon normalviktig och jag kan inte nog betona hur mycket det uppskattas. (Nej, hon är inte farligt smal senare heller, men här ser hon mer ut som de flesta tjejer jag känner.)
• När Christopher Eccleston ler så känns det ända ner i tårna och jag är fortfarande lite sur över att han inte fick/ville (vet inte orsaken här) åtminstone en till säsong, hade gärna sett honom utveckla sin rolltolkning.

• Det är roligt när två av skådespelarna från Torchwood dyker upp i avsnitt tre och fyra och än bättre blir det när Captain Jack Harkness sluter upp i slutet av säsongen och lyser upp de sista fem avsnitten genom att flirta med eller skjuta på allt som rör sig.
• Det första avsnittet handlar om plast med medvetande vilket är ganska passande då seriens specialeffekter i ärlighetens namn är just plastiga. Men det spelar inte så stor roll då Doctor Who handlar om tro och om att ha hjärta.

Det är först nu när jag ser om säsong ett som jag ser hur mycket mer dyster serien har blivit på sistone, mer invecklad och det finns en känsla av mörker som inte fanns där i början även om det ofta var allvarligt, våldsamt och dödligt redan då. Jag gillar budskapet: motståndet till våld och vapen, tron på att konflikter kan och bör lösas med ord och inte nävarna. Att mod inte är förbehållet de stora, starka och vackra. Allt handlar om attityd, om att vara öppen och våga. Men inte ens doktorn är fullkomlig, han tvekar, gör misstag och framförallt – älskar. Det är dock intressant vad man anser vara barntillåtet. Doctor Who visar inget snuskigt, sex omnämns som ”att dansa”, och huvudpersonerna gör inget grövre än kyska pussar och att hålla handen. Men folk dör som flugor i många avsnitt, visserligen till synes oblodiga dödsfall som oftast sker utanför själva bilden men man vet om att det sker. Jag menar inte att det ska finnas grova sexscener i program tillåtna för unga men det är ändå något underligt med denna moralpanik över allt som handlar om nakna människor när lidande och död är okej.

Jag fullkomligt älskar Rose och hennes familj. Mamman Jackie är härligt irriterande och pojkvännen Mickey är otroligt söt, det tar lite tid men den sistnämnda växer från ganska mesig till fantastisk under de kommande säsongerna. Men här i säsong ett är han fortfarande den snälla killen som väntar på Rose och jag tror att jag gillar honom så mycket just för att jag anar att jag skulle vara precis som han är. För trots att jag kan drömma om att vara den som släpper allt för att ta doktorns hand och resa till främmande världar så vet jag att jag med största sannolikhet skulle vara den som nervöst väntar hemma. Jag skulle vara Mickey.

*Avsnitt 4 Aliens of London.

Doctor Who-sommaren börjar NU!

Nu har min nya Sonic Screwdriver äntligen kommit så härmed förklarar jag Doctor Who-sommaren 2012 som startad! Ikväll börjar jag med "Säsong 1", som egentligen enbart är första nya säsongen, med underbare Christopher Eccleston som The Doctor. Och så Rose...åh vad jag har saknat Rose. Det ska bli fantastiskt att se om allt, underbart att tiden äntligen är inne. Medan jag preppar dvd-spelaren, kokar te och hämtar chokladen ur skafferiet så kan du läsa de två artiklar om fandom och specifikt Doctor Who-fandom som DN passande nog publicerade  idag. Du hittar dem här och här!