En mamma går plötsligt bort och kvar står hennes make och två barn. Vad ska de göra med sig själva nu? Vart ska de ta vägen med sin sorg. För världen rullar obönhörligen vidare, ingen hänsyn tas till döda mammor. Men då kommer Kråka, han till och med flyttar in för att hjälpa familjen att ta sig vidare. Han är ingen gullig fågel, han är faktiskt både ganska äcklig och burdus och tar många okonventionella metoder till sin hjälp för att få alla att långsamt må bättre, eller bara acceptera den här nya verkligheten. I korta stycken får vi följa Pappa, Pojkarna och Kråka.
Jag vet inte vad jag väntade mig när jag öppnade den här boken, jag kan bara säga att jag verkligen inte fick det. Det är udda, framfusigt och en gnutta magiskt. Texten virvlar såsom tankarna faktiskt gör vid sorg. Jag älskar att de båda pojkarna gör uppror och är arga, att pappan stänger in sig i sin egen sorgebubbla, för det är vad man gör. Allt känns väldigt trovärdigt. Det är en svår bok att beskriva och det här är det bästa jag förmår, så jag kan bara be dig att själv läsa Sorgen bär fjäderdräkt.
Tyckte så mycket om denna.
SvaraRaderastark och varm och närvarande:
Raderahttp://hannelesbibliotek.blogspot.com/2017/02/sorgen-bar-fjaderdrakt-av-max-porter.html
En helt fantastisk bok! Inte alls vad jag förväntade mig men förmodligen just därför så överraskande bra. En bok att återkomma till.
RaderaDet är verkligen en makalös bok! Jag bär den med mig och tänker på den väldigt mycket och jag kan bara hålla med dig om att den beter sig som sorgen beter sig - flaxigt och oförutsägbart.
SvaraRaderaDen har verkligen stannat kvar hos mig, det är inte ofta böcker hänger kvar på det sättet. En av de absolut bästa böckerna om sorg jag har läst.
RaderaSå bra bok!
SvaraRaderaRiktigt, riktigt bra.
Radera