Röd som blod, av Salla Simukka

Sjuttonåriga Lumikki lever ensam i en liten enrummare i Tammerfors och går på gymnasiet. Hon håller sig undan mänskligt sällskap så långt det går då hon inte har så goda erfarenheter av sådant sedan tidigare, under högstadiet blev hon mobbad och så fort hon kunde flydde hon hemifrån. En dag hittar hon euro-sedlar hängande i skolans mörkrum, någon har bokstavligen tvättat pengar. Mitt i den smällkalla vintern är Lumikki plötsligt inblandad i en härva av narkotikasmuggling och måste samarbeta med Elisa, en jämnårig tjej som representerar allt Lumikki föraktar i ett moln av dyr parfym.

Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig när jag fick den här boken, jag hade varken hört talas om den eller författaren men jag måste säga att jag älskar Lumikki. Hon är fantastiskt introvert, förstår sig inte på kallprat och håller sig helst för sig själv. Hon är stark, litar på sig själv och sin egen kropp och har inget till övers för det ytliga. Det är lite irriterande att hon tydligen måste tvingas in i en mer social roll, såsom nästan alltid är fallet med sådana personligheter, men det är en väldigt spännande historia som jag ser fram emot att få läsa fortsättningen på. Miljöbeskrivningarna är väldigt fina och jag gillar den knastrande kalla finska vintern. Möjligtvis är det lite irriterande att Lumikki håller på att frysa ihjäl hela tiden, men mina invändningar mot den här boken är få. Lumikki tog sig in i mitt hjärta.