TV-serielördag: Westworld säsong 2

Utfärdar en rejäl spoilervarning om du inte sett säsong 1!

Säsong 1 lämnade oss med en cliffhanger som hette duga men jag var fullt beredd att ändå låta serien dö där och då, jag behövde ingen fortsättning. Apokalypsen var nästintill fullkomlig och fasansfull. Sällan har jag sett en serie som väcker så många frågor (om vi inte räknar Lost och det gör vi självklart inte) men ändå bara får mig att vilja se mer. Historien är full av olika tidslinjer, öden flyter ihop för att sedan gå isär igen och det kan vara svårt att lista ut när i tiden man är. (Yes, Doctor, I said when we are) Westworld får en att känna sig smart, även om man får vänta på svaren. Min favoritkaraktär Bernard kom i slutet av första säsongen på, tillsammans med resten av oss, att han är en värd/robot och nu när kriget brutit ut kämpar han för att hitta sin plats i de olika världarna. Vem kan han egentligen lita på? Sedan de fantastiska kvinnorna Dolores och Meave, deras karaktärer har verkligen vuxit och jag älskar dem båda trots att de långt ifrån alltid är goda. Eller förmodligen just tack vare det. Men de drivs av helt olika saker vilket gör att deras vägar skiljer sig rejält åt. Hur mycket jag än avgudar western-temat så gillar jag när vi rör oss vidare i andra nöjesparker med andra teman; kan nämna det som det hintades om redan i första säsongen: samurajer! 

Jag kan inte nog rekommendera Westworld; det är klurigt, spännande, våldsamt, tankeväckande samt otroligt snyggt gjort med specialeffekter utan vilka den här serien aldrig hade kunnat bli gjord.

TV-serielördag: Westworld

Vi befinner oss i en nära förestående framtid där de allra rikaste ständigt söker större och häftigare upplevelser och den mest ultimata semestern får man i nöjesparken Westworld. Det är vilda western, fast på riktigt! Man får bo tillsammans med, umgås med, döda och ha sex med robotar som ser ut precis som vi men som inuti till största delen är mekaniska. Om robotarna ”dör” så lagas de, minnet raderas och de skickas ut igen. De är programmerade med en bakgrund och ofta bundna till en historia som berättas om och om igen, för besökarnas höga nöje. Där finns de prostituerade på horhuset som ägnar dagarna åt att dricka sprit och ragga upp kunder med samma repliker om och om igen. Men även den unga kvinnan som varje morgon pussar sin pappa adjö, ger sig ut för att måla landskap och återkommer hem om kvällen bara för att se fadern bli brutalt mördad. Mannen som varje dag anländer med tåget. Mannen i den svarta hatten. Samtidigt får vi följa de programmerare, mekaniker, säkerhetspersonal och chefer som kontrollerar hela parken bakom kulisserna. 

Det börjar långsamt och utan många förklaringar, en får bara hänga med, och det tog mig åtminstone tre avsnitt innan jag på riktigt började fatta galoppen. Vilket är ett bra betyg! Det värsta som finns är när man listar ut saker för tidigt. Så låt den här serien växa sig stark, för det kommer den att göra. Till en början så är det långt ifrån fartfyllt eller spännande, mest underligt, faktiskt. Om än vackert. Men när saker väl börjar röra på sig; när robotarna minns tidigare liv och blir spontana, så går det mer än en gång rysningar längs med min ryggrad. Westworld ger en många chanser att tänka på vad ett liv utan konsekvenser skulle innebära. När blir en robot en människa? När hon ser ut som en, om hon blöder när man sticker henne, eller när hon kan minnas och lära sig saker? Och viktigast av allt, när ska vi börja behandla henne som en människa? Sedan det som jag har funderat på enormt mycket under den här seriens gång: vad händer med oss ”riktiga” människor när vi tror att vi kan behandla människoliknande robotar som skit? Det kan inte göra gott med våra själar. 

I övrigt så är det en fantastiskt fin lista med skådespelare som gestaltar både människor och robotar. Jag såg Westworld på HBO Nordic men jag hoppas att den snart även dyker upp på exempelvis Netflix. Se den!