En mening som skulle leda fram till bokstaven J*

Har haft mina ögon på Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink sedan den fick Augustpriset förra året och när jag nyligen såg att den kommit i pocket så uppgraderades den till en given sommarbok. När jag sedan läste Breakfast Book Club's otroliga recension så gick jag ut och köpte den på en gång. Har bara läst sjuttio sidor av ca trehundra men är helt stum av den ohyggliga historien och det vackra språket. Hur kunde jag vänta så länge på att köpa den här? Och på vägen hem igår tog jag en tur förbi SF-bokhandeln där jag plockade upp Pandemonium av Lauren Oliver, fortsättningen på Delirium.

*Citat från Och i Wienerwald står träden kvar, syftar på meningen "Det bästa vore om medverkan från tysk sida kunde påräknas" och handlar om Sveriges inblandning i att Nazityskland började märka alla judar med ett J.

Delirium, av Lauren Oliver

Sjuttonåriga Lena har levt hos sin moster sedan hennes mamma tog livet av sig när Lena var liten. Mamman var drabbad av sjukdomen Deliria nervosa och hade inte blivit frisk trots fyra försök till bot. För kärleken är ett brott, något man kan få sitta i fängelse eller få dödsstraff för. Så fort man fyllt arton så genomgår man Behandlingen, ett kirurgiskt ingrepp i hjärnan som tar bort alla möjligheter för sjukdomen att få fäste. Man blir lugn, trygg och frisk. Alla får en äkta man eller hustru utsedd av myndigheterna och skilsmässor är praktiskt taget utrotade. Lena ser fram emot att få genomgå sin Behandling, sluta vara känslosam, osäker och rädd. Hon vill vara säker och lycklig. Men under det här sista sommarlovet händer något som förändrar allt. Hur mycket är Lena villig att offra och vad betyder egentligen orden "lycklig" och "trygg"?

Jag plöjde igenom den här boken på mindre än ett dygn, struntade i  det mesta förutom att hämta mer te, kaffe och chokladmuffins. Sidorna smälte undan i en rasande fart och jag kan inte förklara den här boken på annat sätt än: fullkomlig läsglädje. Varför är det i stort sett enbart ungdomslitteratur som kan ge mig den här känslan? Det var länge sedan en vuxenbok gjorde det.

Nu ska man egentligen inte jämföra böcker med varandra enbart för att de båda är dystopiska ungdomsromaner men det är svårt att låta bli att hålla upp Delirium bredvid Hungerspelen med tanke på den den senares inflytande på genren. Det är faktiskt först nu när jag läser Delirium som jag ser en av Hungerspelens sämre sidor, det är så himla mycket bättre gjort här: världen blir inte över- eller sönderförklarad. Därmed inte sagt att den inte är detaljerad, tvärtom, men man får komma fram till många viktiga saker själv. Författaren är duktig på att få läsaren att känna sig smart. Jag gillar verkligen Lena och historiens två bifigurer, de känns väldigt trovärdiga och som folk är mest helt enkelt. Det finns ett par saker som jag inte riktigt förstår men de är verkligen småsaker som inte på något sätt förstör helhetsintrycket. Tänker faktiskt inte ens nämna dem mer än så. Jag rekommenderar Delirum med hela mitt ungdomslitteraturhjärta (it's a word!), det är en otroligt spännande historia som var helt omöjlig att lägga ifrån sig.

Delirium till frukost

Jag och persern börjar dagen som vi alltid gör, med blåbärsyoghurt i muminskål, och jag fortsätter på Delirium av Lauren Oliver där kärleken är förklarad en sjukdom och alla vid arton års ålder blir "botade". Tipset kom som sagt från Bellas Bok och jag plockade den på SF-bokhandeln i fredags när jag fick köpa vad jag ville. Helt övertygad var jag nog inte när jag började läsa, skulle det verkligen fungera med ännu en dystopisk ungdomsroman i en framtidsvärld där något är förbjudet/förändrat/förvridet? Men baske mig om det inte gör det ändå för jag låg vaken till ett i natt och kunde inte sluta och när jag tvingades slå igen boken så hade jag läst mer än tvåhundrafemtio sidor. Får se om jag kommer iväg för att handla kläder såsom jag planerat idag, eller om jag stannar kvar här i soffan och bara läser...