Som jag berättat tidigare så bor jag nu varannan natt i mammas hus när hon och moster semestrar i Grekland och att bo hos mamma innebär att pyssla om hennes katter samt att botanisera i hennes välfyllda bokhylla. Vi brukar säga att vi delar boksamling för det spelar inte så stor roll hos vem en ny bok får hyllplats, de flesta flyttas ändå fram och tillbaka ett par gånger innan de kommer till ro. Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så hade jag precis läst ut Moa Martinsons Kungens rosor och behövde något nytt, så jag tog en tur in till biblioteket där jag ganska snabbt hittade Kristian Lundbergs Och allt skall vara kärlek. Men jag hittade även den enda bok som jag hittills lagt ifrån mig på grund av att den var för läskig.
Ruinerna av Scott Smith. Den handlar om fyra amerikanska backpackers som under en djungeltur till en maya-ruin i Mexico får uppleva skräck av den allra värsta sorten. Jag kan inte riktigt förklara exakt vad det var som gjorde mig så skräckslagen men jag kom inte mycket längre än hundrafemtio sidor innan jag fick svårt att andas. Detta är förlamande, hopplös och klibbande fasa av samma sort som jag känner när jag läser bra zombielitteratur. Har läst andras recensioner men inte hittat någon bokbloggare som blivit lika rädd som jag, tvärtom verkar de flesta vara ganska ljumma i sina omdömen. Funderar nu på att ge den här boken ett nytt försök för vad är jag för skräckläsare som inte vågar läsa ut? Ramlade över filmatiseringen för några veckor sedan men bröt ungefär vid samma tillfälle i historien som jag gjorde i boken.
