Judit går på kultur- och internatskolan Fågelboet i den lilla staden när det en dag börjar regna. Och det slutar inte. Tvärtom blir ovädret bara kraftigare och en kväll när hon och tre andra elever sitter på skolans nybyggda altan så är stormen så vild att träd knäcks, tak blåser av och trädäcket de befinner sig på slits loss från byggnaden och flyter iväg. När allt bedarrar och de många dagar (veckor?) senare flyter iland är de utsvultna och utmattade. Men vad har hänt med världen? Eller är det de själva som förändrats?
Det antyds på ett par ställen redan innan regnet börjar falla att allt inte står rätt till i den här världen, det är subtilt och riktigt snyggt gjort. Senare blir det som den värsta mardrömmen – med flera lager otäcka drömmar inuti. Fast är det verkligen bara en fantasi? Det känns som så mycket värre. Det är mörkt och alldeles, alldeles fasansfullt. Man suktar länge efter svar men när man äntligen får några så vet jag inte om det blir bättre, för varje upplysning så uppstår fler frågor. Precis när jag tror att jag har förstått så har jag ändå inte det. Den gröna cirkeln är riktigt jäkla obehaglig och jag rekommenderar den å det varmaste.
