Thornhill är en historia som är skriven ur två perspektiv. Ella är flickan som flyttar in i huset bredvid det övergivna gamla hemmet för föräldralösa flickor och hennes historia berättas genom bilderna. Mary är flickan som bodde på hemmet 35 år tidigare och hennes historia får vi genom de dagboksanteckningar som är insprängda mellan bilderna. Det är nästan helt obeskrivligt mörkt berättat om mobbning, ensamhet och utsatthet. Man bläddrar frenetiskt för att få veta hur det ska gå, stannar till och går då och då tillbaka för att se närmare på utkanterna av vissa sidor för det händer ofta saker lite ur fokus. Sen när man får veta hur allt verkligen gått till så blir man helt kall inombords och vill nästan sudda ut det ur hjärnan. För det blir på gränsen till för mycket men kanske just därför drabbar det en så himla hårt. Boken är kategoriserad som unga vuxna men kan nog vara lite för läskig och brutal för somliga, den var nästan lite för brutal för mig. Men bara nästan.
Oj, jag har bara kikat lite på den men visste inte att den var så pass läskig! Nu kanske jag måste plocka upp den ändå.
SvaraRaderaKanske mer obehaglig än läskig, men den kryper definitivt in under huden på en. Otroligt läsvärd är den, hur som helst.
RaderaDen här har jag också bara sett i förbigående, men nu blir jag allt lite nyfiken! :)
SvaraRaderaRoligt! Hoppas du också gillar den. :-)
Radera