Redan när jag läste om boken så visste jag att jag kände igen historien, det var något jag sett på tv, en dokumentär eller kanske i CBS 60 Minutes. En slags smitta spred sig i staden Le Roy, New York, unga flickor på ett high school drabbades av okontrollerbara spasmer och Tourettes-liknande tics. Givetvis uppstod massor av teorier om varifrån detta uppstått, alltifrån masshysteri till miljöföroreningar. Med denna sanna berättelse som bakgrund har Megan Abbott skrivit en fiktiv roman med familjen Nash som nav. Pappa Tom är lärare på skolan där hans tonåriga barn Deenie och Eli går, mamman lämnade dem för flera år sedan. Det hela börjar när Deenies bästa vän under en lektion drabbas av ett slags anfall som gör att hon mycket illa däran hamnar på sjukhus. Snart drabbas ytterligare en flicka av liknande symptom och hysterin bland föräldrar, lärare och ungdomar är ett faktum. Smittar det? Är det något de fått i sig? Och hur är det egentligen med sjön som stängts av på grund av gifter?
The Fever kvalar lätt in på toppen av det här årets bästa böcker. Det är krypande, det är obehagligt och helt fantastiskt. Det är en bok om tjejer och tjejers villkor och jag blir rasande på de omöjliga förväntningarna som ligger på unga kvinnor och undrar varför deras sexualitet blir så skrämmande, något man måste tala tyst om. Det krockar rejält när man tror att fina flickor inte ska vilja ha sex medan man gärna uppmuntrar tanken att unga pojkar vill ha det hela tiden. Det går så långt att vissa tror att händelserna kan vara ett slags straff för somligas erotiska upplevelser. Men det som skrämmer mig mest med boken är när de drabbade tjejerna inte längre känner igen sig själva, vilket blir till ren panik när deras föräldrar inte heller gör det. "Hon ser inte ut som min dotter." Abbott skriver otroligt mörkt och suggestivt och jag slukade den här boken på några få dagar när det var som allra varmast i juli. Nu ska jag absolut läsa hennes tidigare böcker som jag hört mycket bra om.
