En halvårslista

Jag är väldigt dålig på att skriva listor, vilket nog är lite udda för en som bloggar om böcker. En läst bok ställs i hyllan med de övriga och förs inte upp på pränt i ett block med en siffra bredvid för att visa hur bra eller dålig den var. Men när jag såg Fiktiviteters halvårslista så fick jag för första gången lust att göra det samma. Det kändes som en lagom aktivitet just nu när sommarvärmen håller på att driva mig lite till vansinne. Så här kommer de, utan inbördes rangordning.

• Magikernas kung av Lev Grossman.  

Lev Grossman fortsätter att trollbinda mig med sin berättelse om Quentin och Fillory. Det har sagts förut men tåls att sägas igen: Harry Potter för vuxna.

• Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.

En av de skickligaste författarna som finns just nu. En berättelse om rasism, längtan och kärlek. Läs, läs, läs!

• In i skogen djup av Jean Hegland.

Jag bär fortfarande systrarna Nell och Eva med mig, trots att det var fem månader sedan jag läste den här boken. En dystopi som kryper in under huden.

• Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.

Enormt viktig och vacker bok om den helt öppna rasismen och främlingsfientligheten som romer utsätts för i Sverige. En av Axelssons absolut bästa.

• Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.

En av årets bästa och definitivt Gaimans bästa bok hittills. Så underbar att jag önskar att jag hade den oläst för att få vara med om det igen.

• The Fever av Megan Abbott.

Recension kommer så snart jag kommit på hur jag ska kunna få ner ett rättvist omdöme och inte bara svamlar. Jag har endast superlativ om den här boken. Viktigt om flickors villkor, sexualitet och så det där jäkla "ryktet" som inte killar måste tänka på.

In i skogens djup, av Jean Hegland

Det här är en liten pärla som jag blev tipsad om av Fiktiviteter och som jag genast köpte genom Bokbörsen. Och jag har läst den på svenska, trots att boken på bilden är den engelska versionen, jag hittade bara inte någon bra högupplöst bild på den svenska.

Världen har kollapsat. Exakt vad som hänt är oklart men det spelar ingen större roll för systrarna Nell och Eva, för med strömmen försvann kommunikationen med omvärlden. De tar sig inte ens längre in till den lilla stad i norra Kalifornien som de bor i närheten av, de är strandsatta i huset i skogen. I väntan på att världen ska starta upp igen, på att det återigen ska finnas bensin i pumparna på macken och att matbutikens hyllor ska fyllas av varor, så läser Nell alla delarna i familjens uppslagsverk. Hennes dröm är att komma in på Harvard och böckerna är hennes enda chans att studera. Eva vill bli balettdansös och dansar frenetiskt till en tickande metronom eftersom all musik tystnat.

Det må hända att handlingen inte låter som så mycket för världen men oj vilken spännande bok! Allt är väldigt lågmält beskrivet och det är inte en berättelse om vad som händer när samhället kollapsar utan vad det gör med människorna som försöker leva sina liv mitt i det. För man kan inte bara ge upp och lägga sig ner och dö. Man fortsätter drömma, man stretar på. Jag tycker fruktansvärt mycket om både Nell och Eva och var ibland tvungen att lägga ifrån mig boken då de fick vara med om hemskheter. Precis när jag hade läst klart så var jag lite arg på slutet men nu ett par veckor senare så tycker jag att det var perfekt. För jag har tänkt mycket på boken, långt efter att jag läste ut och jag misstänker att den kommer stanna hos mig länge till.

Lördags-dystopi

Efter att ha läst bra om boken hos Fiktiviteter så beställde jag den från Bokbörsen och nu är den här! In i skogens djup av Jean Hegland. Så lördagen vigs åt samhällskollaps och mys med perser. Hoppas ni alla har en bra helg!