Nåd! Är det inte sommarlov snart?

Nu måste det väl ändå vara dags för sommarlov? På något konstigt sätt så går veckorna på en och samma gång hyperlångsamt och blixtsnabbt, helgerna blinkar förbi på en kvart. Jag har två veckor och tre och en halv dag kvar att arbeta men vad älskade Bloggen gäller så måste jag utropa vila nu. All den kraft som jag har kvar, och det är inte mycket kan jag avslöja, behövs till uppgifterna på jobbet. Så från och med nu kommer det bli (ännu) mer sporadiskt mellan inläggen här. 

På pendeltåget läser jag just nu Två eller tre saker jag glömde berätta för dig av Joyce Carol Oates och trots att ögonen ofta går i kors på mig så tvingar jag mig själv att läsa vidare. Tycker den är fantastisk! Oates när hon är som absolut bäst. Om kvällarna försöker jag ta mig an Händelser vid vatten av Kerstin Ekman men jag tror ärligt talat att jag behöver vara piggare för att klara av den. 

Ett ljud. Hon vaknade av det.

Midsommarhelgen visade sig vara helt rätt helg att börja omläsningen av Händelser vid vatten av Kerstin Ekman då det även är då bokens berättelse tar sin början. Än så länge är det exakt som jag minns det och jag kan i stort sett ta på de fantastiska miljöbeskrivningarna, doften av skog och sommar.

Ett ljud. Hon vaknade av det. Klockan var fyra på morgonen. Fyra noll två med klockradions röda pinnar. Rummet var gråljust. På fönsterrutorna låg ett randmönster av regndroppar och utanför ångade fukten gräsmattan.

Sommarplaner

Jag är jättebra på att göra upp läsplaner, ja planer över huvud taget, och sedan är jag ännu grymmare på att i slutändan göra tvärtom. Fast det är lite av grejen med att planera tycker jag, att man vid behov får ändra sig någonstans i mitten. Att bara göra saker för sakens skull har aldrig varit min grej. Förra sommaren hade jag storslagna tankar om att läsa Strindbergs Röda rummet som helt gick åt pipsvängen. Jag hade även tänkt åka till Moa Martinsons torp som ligger enbart ett par kilometer från där jag bor men trots att jag inte fick kalendern fullbokad med annat så gjorde jag inte det heller. Så. I år tonar vi ner de storslagna löftena och satsar på några få istället. Som jag skrev igår så ligger Kerstin Ekmans Händelser vid vatten mig varmt om hjärtat och då den tydligen ska bli tv-serie känns det som att det är dags för omläsning. Och så slänger vi in Moas torp också. Så får vi se hur det går.

Händelser vid vatten blir tv-serie

Läste i fredagens DN att Kerstin Ekmans Händelser vid vatten ska bli tv-serie. Klas Östergren ska skriva manuset och inspelningen beräknas börja under hösten 2014. Spännande! Då är det alltså snart dags att planera in en efterlängtad omläsning av den boken, jag misslyckades med det förra sommaren. Men nya tag alltså.

Sommarmord

Såg Sommarmord på ettan igår kväll, det handlade om tältmorden i Appojaure. En gåta som jag varit intresserad av sedan det hände 1984 (jag var nio då).

Leif GW Persson är en riktig pärla, det känns som att han har en verklig omtänksamhet om offren. Dessutom är han ofta rolig när han pratar om gärningsmännen och när han påstår att Thomas Quick inte kan ha utfört morden då han knappt har styrfart så skrattar jag högt. Men samtidigt så blir jag mer och mer beklämd över hela programidén. När blev verkliga avskyvärda händelser till sommarnöje för en tevepublik? Halvtimmesprogram i lagom portioner när grillen slocknat och vi vill ha lite spänning. Jag blir lite äcklad, främst av mig själv och speciellt när en anhörig knappt kan hålla tårarna tillbaka i en intervju. Jag tvingar mig själv att titta extra noga på bilderna av paret. De hette Marinus och Janni Stegehuis. De var riktiga människor som dog på ett fruktansvärt sätt.

Har jag blivit gammal och blödig?

Tipsar dock gärna om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten som påstås vara lite inspirerad av tältmorden i Appojaure. Hon hävdar sig inte ha någon lösning på gåtan utan har tagit en händelse och sedan skapat en egen historia kring den. Innan jag gick och lade mig igår plockade jag ner den ur bokhyllan och lade på nattduksbordet, för den vill jag läsa om i sommar.