Leif GW Persson är en riktig pärla, det känns som att han har en verklig omtänksamhet om offren. Dessutom är han ofta rolig när han pratar om gärningsmännen och när han påstår att Thomas Quick inte kan ha utfört morden då han knappt har styrfart så skrattar jag högt. Men samtidigt så blir jag mer och mer beklämd över hela programidén. När blev verkliga avskyvärda händelser till sommarnöje för en tevepublik? Halvtimmesprogram i lagom portioner när grillen slocknat och vi vill ha lite spänning. Jag blir lite äcklad, främst av mig själv och speciellt när en anhörig knappt kan hålla tårarna tillbaka i en intervju. Jag tvingar mig själv att titta extra noga på bilderna av paret. De hette Marinus och Janni Stegehuis. De var riktiga människor som dog på ett fruktansvärt sätt.
Har jag blivit gammal och blödig?
Tipsar dock gärna om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten som påstås vara lite inspirerad av tältmorden i Appojaure. Hon hävdar sig inte ha någon lösning på gåtan utan har tagit en händelse och sedan skapat en egen historia kring den. Innan jag gick och lade mig igår plockade jag ner den ur bokhyllan och lade på nattduksbordet, för den vill jag läsa om i sommar.
