Bokrea 2019

För fjärde året i rad firades bokrean in 07:00 på morgonen tillsammans med kollegan. För den här dagen är bättre än julafton! Nej, jag har inte läst alla som jag köpte förra året, men det gör det samma. Det är känslan av att kunna köpa åtta stycken inbundna böcker för en bråkdel av dess ursprungspris som är grejen. Att för en gångs skull kunna frossa i fina utgåvor och tjocka historieböcker, som man inte skulle haft råd med annars. 

Årets första kap:

Max Porter - Sorgen bär fjäderdräkt

John Green - Sköldpaddor hela vägen ner

Jenny Diski - Den sista resan

Chris Kraus - I love Dick

Paula Hawkins - I djupt vatten

Mikael Niemi - Koka björn

Anthony Doerr - Grace

Simon Sebag Montefiore - Den sista tsardynastin Romanov

Kvinnan på tåget, av Paula Hawkins

Varje morgon tar Rachel tåget från förorten in till London och sitt jobb, hon sitter vid fönstret och längtar efter att passera Blenheim Road nummer 15 där tåget alltid stannar för röd signal. I ett parhus alldeles invid spåret finns Jess och Jason. Eller, det är vad hon i sin fantasi tänker sig att de heter. De ser så lyckliga ut, är allt vad hon själv inte är: vackra människor i ett underbart hus. För Rachel mår inte så bra. Hon är inneboende hos en gammal studiekamrat och dricker alldeles för mycket alkohol. När hon sedan förlorar sitt arbete vet hon inte hur hon ska förklara detta för sin rumskamrat utan fortsätter ta samma tåg in till staden varje morgon och en dag ser hon något oroande där hon sitter och dagdrömmer om Jess och Jason, något som sker på deras uteplats. Snart rapporterar nyheterna att den unga kvinna hon tänkt på som Jess är spårlöst försvunnen.

Det är gruvligt spännande det här. Redan på de första sidorna dras man in i en historia i vilken det tar lång tid innan man benar ut exakt vem som är vem och vad som är sant. Det finns några saker som drar ner betyget rejält för mig, som klibbiga idéer om att kvinnor bör längta efter barn och om de inte gör det så har de definitivt varit med om något hemskt. Samt att någon som inte är smal automatiskt är äcklig och ful och att männen är något klichéartat beskrivna. Men som helhet är det här en otroligt spännande deckare, skriven på ungefär samma sätt som Gillian Flynns Gone Girl, även om den boken har en helt annan upplösning. Jag ser fram emot att se filmen The Girl on the Train som har premiär snart!