Eld, av Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg

Det känns överflödigt att beskriva den här bokens handling när Eld förmodligen är en av de mest efterlängtade och lästa den här våren men så här står det på baksidan:

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse. Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Mer vågar jag inte skriva om händelserna i boken, av rädsla för att avslöja för mycket. För det händer en hel del, givetvis, och allt och alla är noga sammanlänkade. Jag har givetvis samma problem som när jag läste Cirkeln, nämligen att jag blandar ihop tjejerna men så har jag också erkänt svårt för att hålla ordning på många karaktärer samtidigt. Och ibland tycker jag att tonåringarnas kärleksliv är ganska trist och får för stor fokus, fast kom igen, det är jag nog bara för gammal för att förstå. Annars har jag väldigt få invändningar, Eld är till och med bättre än Cirkeln. Jag svischade igenom de sexhundratrettiofyra sidorna på nolltid, släpade med mig den till och från jobbet och låg och svor över mina svaga handleder när jag läste om nätterna. Fullkomligt älskar alla popkulturella referenser och än mer att få hata vissa personer samt Positiva Engelsfors. Det är roligt, hjärteknipande sorgligt, rörande och rasande spännande. Hur i all världen ska jag kunna vänta på del tre?

Hur trött är jag egentligen?

Under helgen som gick låg jag mest i sängen och på soffan och läste Eld, kom till ungefär halva boken. Var lite orolig att jag skulle ha hunnit glömma allas personligheter och egenheter, att jag skulle missa mycket, men den oron var helt obefogad. Det var hur lätt som helst att glida in i Engelsfors igen. Hade på måndagen mina betänkligheter om huruvida jag skulle släpa boken fram och tillbaka från jobbet men kom fram till att jag inte ville riskera att kantstöta de sexhundratrettiofyra sidorna när jag trängs på pendeltåget i rusningen. Och ni minns kanske hur lycklig jag var när boken kom? Hur innerligt glad jag blev över tygpåsen. Vad jag hade hunnit glömma var att om man fick en tygpåse så var ju även boken signerad... Det upptäckte jag igår. Hur i hela fridens namn har jag kunnat undgå att se det? Det är inte alls logiskt, men idag har jag med mig Eld i väskan. Klart jag ska släpa med mig den så mycket det bara går och visa alla jag känner.... Hrm, harkel.

En helt annan sak, är det någon som har läst I morgon, när kriget kom av John Marsden? Läste den för ett par år sedan och igår när jag skulle gå och lägga mig så såg jag att de gjort en film av boken som visades på Canal+, satt givetvis uppe och tittade på halva och var helt slut i morse, men det var det värt. Ska se klart den så fort den går på en för mig vettig tid. Vore kul om någon mer läst/sett så man kunde diskutera.

Eld, missionärer och vampyrer

Hemma hos Beroende av böcker så har vi inte riktigt gått upp än. Eller, vi vaknade redan före sju men efter att ha hämtat te så kröp vi ner i sängen igen, jag och katterna, och där (här) har vi stannat. Påbörjade Eld igår eftermiddag och har nu läst cirka en tredjedel. Det är baske mig omöjligt att lägga ifrån sig den när man väl har börjat!

Måste säga att rörelsen Positiva Engelsfors skrämmer skiten ur mig, mer än alla demoner, vampyrer och andar någonsin kunnat göra. Tänker givetvis på Fellowship of the Sun från suveräna True Blood (se bilden nedan) men även på min mamma som alltid slagit bakut så fort hon anat sådana människor. En egenskap som var nästintill nödvändig då vi när jag var liten bodde ett stenkast ifrån en kyrklig rörelse som gärna missionerade bland bostadsområdena runt omkring. (En gång öppnade mamma dörren och påstod att vi dyrkade djävulen och därför inte firade jul, bara för att få dem att gå därifrån så fort som möjligt.)

Nej, nu ska jag lirka boken från katterna som absolut inte ville bli fotograferade men nu har tagit boken som gisslan. Och jag tänker inte gå upp ur sängen förrän jag absolut måste.

Det bästa bokpaketet på länge

Det är nog exakt såsom Åsa skrev hos Fiktiviteter: bilder på nyuppackade exemplar av Eld kommer vara den vanligaste bilden på svenska bokbloggar den här veckan. Och varför ska jag vara ett undantag? När sms:et kom på jobbet väste jag förtjust They're here... och gnuggade händerna som Mr Smithers. Och jag fick en fin tygpåse också! Trodde jag beställt för sent för att få det så nu är lyckan fullständig.

Fast ni kanske vill se den utan kattrumpan?