Första gången jag sprang på serien Lilla Berlin var i Lina Neidestams Zelda-album förra året. Det köptes för att vara resesällskap på en lång tågtur ner till Simrishamn men jag hade läst alltihopa innan ens pendeltågsresan hem till förorten var över. Det initiala stånkandet över att en serie jag aldrig hört talas om tidigare tog upp plats där det kunde finnas Zelda tog slut väldigt snabbt. Lilla Berlin fick mig att skratta högt! Att den nu har fått sitt första album är fantastiskt. Boken är fylld av vardagsberättelser, ögonblicksbilder om en generation besatt av yta. Vi får lära oss hur man tar sig förbi säljare på stan, varför man inte vill sitta bredvid taxichauffören när man ska in till krogen med sina kompisar, vad tjejer egentligen gör på toaletten och mycket, mycket annat. Det är karaktärer ritade med så mycket kärlek att man inte kan bli annat än väldigt lycklig. Jag hoppas och tror att Ellen Ekman kommer få släppa många fler album.
